IsabellaVonKort – en kort morots liv…

Så ok. Nu har första veckan på Wendelsberg avverkats. Flytten gick awesome, med hjälp av min kära mamma och Pää.
Rent allmänt kan man väl säga att det varit en ganska utmattande vecka. Inte rent studiemässigt, utan snanare pga. det faktum att det är så mycket nytt att ta in. För det första att bo på en skola, att inte bo hemma, att alltid ha folk omkring sig och dessutom en helt ny klass med människor som man ska lära känna.

Klassen är blandad, men åldern är ganska låg. Ingen 30+are detta året inte! Vi kommer överrens, även om man kanske inte är så glá på alla ibland. Ja, vissa blir man ju lite trött på. Som det alltid är när man trycks ihop med människor som man ”måste lära känna och bli vän med”, väldigt fort. Men, vi har alla börjat lära känna varandra och det blir bättre var dag. Inte minst har jag redan lärt mig massvis av grejer om mig själv, jag inte visste tidigare.

Vet ni vad? Detta kommer bli ett toppenår. Jag har utvecklats på en vecka, vad händer då på ett år?

Förövrigt har helgen spenderats i Sthlm på arrangörskurs. I fredags åkte Anneli och jag upp, träffade Johanna och Kim, för att sedan åka ut till de andra. Helgen var rolig (som det brukar vara med UNF’are), men sjukt intensiv. Vi höll igång i över 12h under lördagen *suck*. Kvällsaktiviteterna blev ganska lugna för min del, man börjar ju trots allt bli gammal nu! haha! Spenderade istället resten av lördagskvällen med att prata i telefon med David… Det var mysigt ^^
Och för att en viss skåning ska bli nöjd måste jag nu nämna honom i bloggen: Linus, linus, linus, linus! Nöjd nu?

Hmm.. vad mer har hänt under veckan? Well.. idag åkte man hem från Sthlm, jäkligt schleten, drog hem till Wendelsberg, fikade, käkade lite och nu sitter jag här framför datorn och känner mig lite småsjuk.
Btw så hade Pää och jag besök natten torsdag-fredag av Jimmie Norberg! Mkt trevligt med lite besök! Nu har han även skrivit i vår fina gästbok som vi införskaffat.

Häromdagen firade jag btw en av mina få stunder av ensamhet med The Kooks på högsta volym på rummet. Party.

Påtal om gäster kommer jag antagligen spendera nästa helg med David, förhoppningsvis. Han kommer ner från Västerås på fredag och hänger med på DSmöte i Halmstad fredag-lördag, och joinar wendelsberg tills på söndag :) Ska bli roligt!

Hur som helst. Man blir galet bortskämd här på Wendelsberg. Inte minst pga att det är så vackert, men även pga. att den extremt goda maten! Hotellfrukost och lyxrestaurangmat varje dag. Mums. Blir mkt träning detta året… Det finns dessutom träningsutrustning här och världens finaste spår om man vill gå ut och gå! Lovely. Vill ni hälsa på? Hör av er!

Nä.. nu ska jag gå och försöka komma i kontakt med David, kolla inför nästa helg, lyssna på musik och sova. Känner mig inte helt frisk nämligen.

Mamma ringde nyss, bara för att kolla så allt är bra. Haha. Skulle det inte vara det, skulle jag höra av mig. Mysigt dock!

Tills vidare,

CIAO! SIGNING OFF! LATERRRRRRRRRRRR!

Tjenare, vem det än är som läser det här.

Nu har inte jag skrivit på två månader, det är en lång tid. Nu under sommaren är det dessutom en väldigt viktig, speciell tid. Ja, i min ålder är det väl nu man utvecklas som mest?  Eller?
Oavsett har det skett en hel del den här sommaren som jag aldrig kommer att glömma, underbara saker.

Sist jag skrev åkte jag ut på tågluff. Som var epic. Hur epic var den? Jo, den var SÅHÄR EPIC. Men mer än så tänker jag inte skriva om den, för då kommer det ta upp hela det här blogginlägget.

Sedan jag kom hem för lite mindre än en månad sedan har jag haft fullt upp, som vanligt. När jag väl kom hem spenderare jag en dag hemma, sedan bar det av igen. Denna gången mot vår vackra huvudstad och Pridefestivalen. Även detta året jobbade jag tillsammans med UNF på festivalen och det var, likt förra året, hur kul som helst. Det var lite annorlunda upplägg iår, men Pridefestivalen var i sitt esse. Bara det att jag såg barndomsidolerna Vengaboys spela, säger väl sitt? Jag fick träffat en massa folk, både gamla bekanta, unfvänner och ickeunfvänner. Härligt. Fick höra en del härliga sommarhistorier, inte minst från Max som berättade om turnén i England och sedan en trevlig dag med sköningen Oskar. Saknat den snubben. Jag saknade Sthlm i huvudtaget.
När Amalia och jag rullade in i stan på vår buss fick jag genast ett stort leende på läpparna; jag var ”hemma”. Ja, jag känner mig hemma i Sthlm. Mer hemma än vad jag någonsin gjort i Göteborg, eller Kungsbacka för den delen.
Hur som helst. Pride var nice.

Sen tänker jag för omväxlings skull skriva kortfattat, i punktform, vad jag gjort sedan dess. Jag har ju en tendens att skriva ganska utömmande och mest ordbajsa.

* Åkt till Halmstad två gånger om. Först för att ha UNFavslutningsfest för Amalia som flyttar till Danmark i ett år, sedan för att eventuellt tatuera mig.
* Vart i Malmö över en dag, träffat Lisa och min nyfunna vän Oskar ”jockekopian” och hämtat min förlorade väska. Det var ett kärt återseende.
* Gått på bio med UNFpolaren Tåmas från Västerås (egentligen iggis, men det håller vi tyst om). Vi såg Ecplise, finally. I loved it.
* Tagit nattliga drinkar med Rebecca, inne i Kungsbacka. Detta iförd lusekofta och jeanstights. Allt för att motverka all denna jävla fjortisfokuseringen runt skiten. Underbart avslappnande att bara dra direkt efter bion (kl. 1 på natta). Rebecca bjöd mig förövrigt på mina alkofria drinkar, tackar för detta :)
* Jobbat i 12h med Pää och Jocke @ Pää’s place, med Sobertrip.
* Umgåtts med Pandan (That’s Pää, if you’re wondering)
* Vart på banken och sålt lite fonder.
* Vart hos pappa i Horred. Sett filmen ”Remember me”, lipat och förälskat mig i Robert Pattinson.
* Blivit 1500 kr fattigare genom att lämna in moppen på service.
* Tvättat och vaxat moppen, förberedelse inför försäljning.
* Vart i stan och gått på bio med Pää; Inception. Sjukt bra film. Jag satt och behövde gå på toa redan en timme in i filmen, som är 2½ h lång, men inte kunde jag lämna salen! Det var ju så sjukt spännande! Så, vad gör man? Håller sig, såklart.

Det är väl sammanfattat vad jag gjort som är värt att nämna. Har väl slappat en del också. Sen så kanske det är nämnvärt att säga att de 7 första punkterna skedde under 6 dagar. Hur orkar jag?

Anyhow. Imorgon är den stora dagen. Jag flyttar hemifrån. Jag lämnar boet. Jag har sett fram emot den här dagen ett bra tag nu, men just nu känner jag mig ganska likgiltig. Antagligen för att denna dagen i sig suger atm. En sådan där dag som bara existerar för att få en vara nere, och hålla en där. Men men, man måste väl ha sådana dagar också antar jag.
Som sagt, imorgon flyttar jag till Wendelsbergs folkhögskola i Mölnlycke, där jag ska bo ett år framåt. Kommer bli epic tror jag, dessutom kommer jag bli roomie med Pää. Oh yes, party?

Just ja. Fick bokat en tatueringstid häromkvällen också, med Fredrik Jr från ZooTa2. Blev tipsad om honom av en bekant och han är galet duktig, och trevlig, så jag är taggad. 8 Oktober är bokat just nu, men vi ska höras av på måndag för att kanske byta tid. Jag har lite svårt att ta en tid kl. 11 nämligen, ja, plugget nivet? Jag skall få gjort en morot bakom örat. Om ni undrar vrf får ni fråga mig in person, it’s a long story!

Nä. Nu ska jag börja packa. Har inte ens börjat, och jag flyttar imorgon. hehe. Nästa gång vi höres bor jag på skolan. Wish me luck btw!

CIAO! SIGNING OFF! LATERRRRRRRRRRRR!

Well. Jag ska skriva några meningar för att sammanfatta den gångna veckan.

Under veckan har jag varit mycket inne i Gbg, där jag bl.a. chillat med Pää, Lisa och Joakim Råman.
Lisa från Skåne (samma Lisa som ovan) har sovit hos mig, vi har chillat inne i stan, jag visade några av mina favoritplatser i Gbg ect. Jag har jobbat en massor med Sobertrip; dels möten och dels mail, förberedelser ect.

Jag har pluggat UNF grejer och dessutom hållt i en kurs under den gångna helgen under UNF’aren som vi i UNF Halland samt Skåne planerat. Det blev en rolig helg, trots sömnbrist och föreläsningen min gick helt ok. Väldigt bra enligt alla. Självkritisk, javisst!

Ja, sammanfattat kan man säga att veckan ägnats åt allt som har med UNF att göra, och jag gillar det. Jag bir alltid lika glad av att träffa UNF’are. Varma, góa och härliga människor.
Jag har även fått bekräftelse att jag skall på Pride, även detta år, med UNF. Fick veta av Roberth, på vårt DSmöte i veckan, att han nästintill redan bestämt att jag skulle åka dit, innan det planerats färdigt och jag ens sökt. Roberth, en sådan fining.

Anyhow. Nu kommer det jag egentligen vill få sagt. Veckan känns ganska oväsentlig i jämförelse med detta.
Imorgon åker vi iväg på tågluffen. Sobertrip. GAH. Jag har en sådan resfeber att jag storknar!
Snart är allt färdigpackat, sen blir det sömn, åka in till Gbg, springa ärenden med Pää, träffa famljen och vinkas av, åka.
Första stoppet blir Paris, and I’m stoked.

Nu ska jag ringa Pää så att vi kan få bokat rum i Paris. Suck. Sedan skall jag packa ner datorn, den ska med. Vi ska nämligen videoblogga. Därför hänvisar jag därmed er alla till vår blogg: http://sobertrip.dusten.se/

Jag kommer tillbaka om 3 veckor. Efter det kommer jag inte skriva om tågluffen, vilket är anledningen till att jag hänvisar er till den andra bloggen.

Wish me luck. Hoppas jag inte dör på kuppen. Nästa gång vi ses är jag något mer berest!

CIAO! SIGNING OFF! LATERRRRRRRRRRRRRR!

Ja, folks. Nu är sommaren här. Äntligen.

Vad är sommar för mig? Sommar för mig är sol, musik, ledighet, möjligheten att sova hur länge man vill och vara uppe hur länge man vill, grillning, äta utomhus, picknick, havet, jordgubbar och festivaler.

Sist jag skrev skulle jag den nästkommande dagen på möte angående festivalerna West Coast Riot, Metaltown och Pier Pressure. Låt mig bara säga, ni som höll tummarna angående min arbetsuppgift – tackar. När jag väl kom iväg till mötet (efter att Pää och jag segat oss samt handlat inför aktiviteten vi skulle ha, senare samma kväll) möttes jag av ett stort gäng människor. Skulle man generalisera kan man säga att de flesta var svartklädda.
Det fanns en del bekanta ansikten där dock, ja, människor man bara ser de där få helger om året då man jobbar på festival. Trevligt var det hur som helst att se sina gamla kollegor igen.

Det började med att de hade rundtur runt området, som detta år såg lite annorlunda ut (dock pretty much the same, om ni frågar mig). Sedan samlades vi i volontärstältet – KAOS. Ingen smart idé att försöka samla en så pass stor grupp människor i ett så pass litet tält, samtidigt som man ska ge dem information. Dock lyckades man snart hitta någon form av struktur i kaoset och alla fick sina scheman, sina kontrakt, sina armband, sina tröjor ect. Tog ett bra ta dock. Jag satt mest och tog det lugnt i ett hörn, road av folkets desperation efter det speciella passet eller den speciella t-shirten.

Jag hade satts på loger, hela helgen. Gött. Bra tider också, men det återkommer jag till senare. Det blev ju, trots allt, lite ändringar under helgens gång.

Efter mötet väntade jag in Erica, som sedan följde med mig bort till spårvagnarna. Hon åkte inte med den, av någon anledning jag inte kan minnas. Jag tog mig, hur som helst, in till centrum där jag införskaffade dricka i mängder och sedan satte mig utanför centralen, i solen, för att vänta in Andrén och Sarah som snart kom med pendeln. I min väntan passade jag på att jobba lite på brännan (ni som känner mig anar ironin) samt oroas över en tydligt påtänd kille som spatserade runt bland alla tjejer han kunde hitta. Planen när de väl kom var att vi skulle ta oss ut till Slottskogen, där vi snart skulle ha picknick med Gedda och Pää. Väl framme i Slottskogen valde vi en plats där vi satte oss ner och njöt, fram tills dess att pandan och fisken kom. Sega töser det där. Vi tjuvstartade med lite dricka och kakor – vad annars ska man göra liksom?

Picknicken blev riktigt mysig med god mat, god fika, god dricka, härligt sällskap (vad annars kan man förvänta sig när vi ses?), ett sexquiz där vi vann kondomer (Pää dog), svarta svanar och jobbiga toalettbesök. Och ja, just det! Medan Andrén och jag sprang på toa fick de andra leka hjältar. En trashcan i närheten började brinna och de fick då samarbeta för att släcka elden. Någon hade slängt en engångsgrill där, utan att släcka den ordentligt. Lite småspännande var det när vi, redan tidigt under picknicken, upptäckte den misstänksamma röken från soptunnan. Hur som helst började det brinna ordentligt och, självklart, valde de att offra min cola light. Fantan, spriten och allt annat fick vara, men cola lighten – den tar vi! Aja, vad gör man inte för att rädda situationen?

Detta fick vi höra om efter vårt toalettbesök och se hur det hela dokumenterats noggrant med hjälp av Geddas kamera. För att gå till någonting helt annat så såg Andrén och jag svarta svanar, för första gången vi våra liv, när vi gick från toaletterna. Bild på dessa kan ni se sedan! Vi blev fascinerade.

Tillslut blev det hur som helst dags att åka hem och väl hemma satte jag genast igång med att förbereda mig inför den nästkommande dagen; West Coast Riot.

Jag började jobba kl. 11, fick mitt backstagepass och leddes bort bakom Black stage där jag skulle spendera de nästkommande dagarna. Same procedure as always. Jag hälsade på de jag skulle jobba med och sedan var bollen i rullning.

De jag jobbade med under hela helgen hette Therese, Victor och Sandra. De två förstnämnda var anställda/ansvariga medan Sandra var volontär, like myself. Victor kom förövrigt ihåg mig från två år tidigare, när vi jobbade tillsammans under WCR samt MT 08, very nice very nice.
Hur som helst. Vi blev lite av ett ”dreamteam” och jobbade tajt, intensivt och mycket bra under hela helgen. Efter en avslutad dag sa Victor till Sandra och mig: ”When are you girls coming tomorrow?” ”Oh, that late. Iiih, that’s not good. Can’t you come a little bit earlier? We want you guys to work”.
Det var förövrigt riktigt skönt att få jobba med folk som faktiskt vet vad de håller på med och faktiskt vet vad en rider är, ect. Det brukar vara en av nackdelarna när man är volontär, men inte i år. De satte trots allt personer med kompetens därbak. Eller ah, så fort det kom en ny volontär som skulle byta av Sandra och mig bad Therese och Victor oss att be dem gå för att jobba i köket. Ja, som ni kanske kan gissa betydde detta att det blev lite övertid.

Jag träffade förresten en av de ansvariga för Hultsfredsfestivalen där. Hon frågade och ville att jag skulle jobba även i år, jag svarade bara med ett ”Njaaee, jag har inte bestämt mig än”. Inombords tänkte jag (NO EFFIN’ WAY!). Jag orkar inte förklara varför, men låt oss säga att det har att göra med att hultan var motsatsen till festivalhelgen jag pratar om just nu.

Ok, åter igen till West Coast Riot. Jag kom dit och vi satte igång med att jobba. Under dagen hann man, mellan fixandet med diverse loger, t.o.m. se lite band. Bruket såg jag en snabbis från scen, lika bra som vanligt. Vet inte hur många gånger deras sångare vinkade till mig under dagen, kändes nästan hemskt att inte prata med honom. Trevligt att bli igenkänd, never the less. (Vi har stött på varandra en del tidigare).
Victor gav mig även rast för att gå och se Flogging Molly. Kul bara att han gav mig rasten en timme innan de skulle gå på. Jag sa det till honom, men han tyckte jag behövde ta rast. Det behövde jag nog eftersom jag hade jobbat nästintill 8h i sträck. Jag stötte på lillbrorsan och hans kompisar en snabbis, snackade lite med dem (gav dem lite backstagegodis) och gick sedan för att möta upp Arne, Jarkko, Joel + Jarkkos syster. Vi såg Bad Religion (inte alls lika bra som 08), Flogging Molly (jag lämnade efter halva setet och såg från scen), Rise Against, The Specials, Dropkick M… När jag tänker efter såg jag nog inte alla de banden under min rast, utan även efter att jag slutade. Minns knappt när jag slutade, men de ovanstående var banden jag såg. Och The Hives också, såklart.

För er som inte är insatta kanske jag borde beskriva lite vad det var jag jobbade med egentligen. Mitt jobb var att kolla på alla bands riders (lista över saker de vill ha i loge, catering ect) och göra iordning vagnar med allt de skulle ha, sätta in grejerna i logerna, kolla lite då och då om någonting behövs fyllas på, svara på frågor om så krävs ect. Se till att allting fungerar bra och att alla trivs i logerna, helt enkelt!

Åter igen till banden jag hann se. De flesta banden var hur bra som helst och The Hives har jag aldrig sett så kaxiga. The Hives är kaxiga, men se till att se dem på en punkfestival någon gång, då jäklar ska ni se på kaxigt! Jag har ibland lite svårt att välja vad som är mäktigast på konsert; att stå på scen och titta eller att stå ute bland publiken. Helt olika känslor.
På scen ser man publikhavet och plockar upp deras energi, medan i publikhavet får man snarare leva på bandets energi samt se ljusshower ect. Under The Hives är jag, never the less, glad att jag stod ute bland publiken och att jag under Flogging stod på scen, det är jag också glad över. Min view kan ni förövrigt se på bild nedan – mäktigt!

Vissa band är så härliga att arbeta med. Inga problem och trevliga människor. Sedan finns det de som man bara blir besviken på. Under torsdagen kan jag nog dock inte påstå att det blev några besvikelser. Isådana fall mest besvikelser inför banden som skulle spela nästkommande dag. Ja, hur deras riders såg ut, dvs.

Under torsdagen blev jag förövrigt riktigt fascinerad över det faktum att medlemmar ur The Hives gick runt på området. Självklart borde det vara fritt för dem att kunna gå vars de vill, men att de vågar. Ja, sen är det väl kanske jag som överdriver lite hur fans kan vara ibland. Stötte på Peter från burning heart med, såklart. Vi hann inte direkt prata, men fick i alla fall hälsat lite. Trevligt, trevligt. Usch vad jag bara skriver ”trevligt trevligt” hela tiden. Borde sluta med det.

En klassisk besvikelse var väl kanske dock de enorma mängder alkohol som konsumeras av artisterna. Vissa riders var verkligen… well. Jag vet knappt vad jag ska säga. Det lager av alkohol vi hade därbak var inget dåligt sådant. Det skulle trots allt räcka hela helgen, vilket det inte gjorde. Någon snodde och vissa band ville ha mer. Vilket de fick, i alla fall de större artisterna. Ja, själva huvudtanken därbak är ”De större går först”. I detta fallet kanske det inte behövde vara till det negativa dock.
Känns lite jobbigt att som UNF’are stå och plocka på sig mängder av öl, starksprit ect. för att sedan placera ut i logerna, måste jag erkänna. Men det är en del av arbetet och måste göras, never the less. Suck. En så kanske inte stor förvåning var att Dropkick skulle ha sjukliga mängder öl. Jag trodde jag läste fel först, men det var i stort sett en hel kyl + några flak till, de skulle ha. Stapla på, stapla på! Från vad jag vet blev det en redig efterfest för bl.a. hives och gänget med, men där var jag inte. Skulle hem till Pää och sova ju! Förövrigt dissade jag efterfesterna varje dag under helgen faktiskt. Kände att jag ville fokusera på att jobba och komma hyfsat pigg till jobbet.

Under torsdagen stötte jag av misstag på en av killarna i The Specials i deras loge. Ska jag vara helt ärlig förstod jag knappt vad han sa, men efter ett tag vande jag mig vid den grova, brittiska dialekten. Mums. Sjukt trevlig kille, hur som helst. Någon i Flogging slängde en igenkännande blick också, antagligen var det han som ville ha min tischa när de lirade 08. Hade inte tid att kolla upp det dock. Oh work work!

Ok. Vad hände mer under torsdagen? Hmmm. Jag lyckades få köpt present till Pää som fyllde 19 dagen därpå, men eftersom jag under torsdagsnatten skulle sova hos henne behövdes det införskaffas present. Det slutade med att jag köpte halsband för en förmögenhet på Kawaii, men det får hon bannemig vara värd. Massor av söta halsband.

Jag måste berätta om hur otroligt gött Sandra och jag hade det, förövrigt. De flesta volontärer får skitjobb och får ett mål mat om dagen där de bara kan välja mellan en pizza eller någon form av gryta. Sandra och jag åt cateringmat två gånger om dagen, kunde ta lite fika och godis då och då samt hade festivalens bästa jobb. Vet inte hur många gånger hon och jag skrattade oss lyckliga över detta faktum. Vi hade t.o.m turen att få norpa lite från artistcateringen lite då och då, vilket de flesta anställda och ansvariga inte fick göra. Jag vet, jag skryter lite, meeen, hur fint var det inte? Så gott. Våfflor till efterrätt blev lite av en last för oss. Dock lyckades vi bara genomföra det en enda gång pga. lathet och well, anledningen att vi helt enkelt var för mätta.

Och just ja (jag bara flänger fram och tillbaka i vad tusan jag ska prata om), efter min avslutade dag tog jag mig hem till Pää. Påväg hem till henne slog jag henne dock en signal (klockan var över tolv) och ”sjöng ja må hon leva”. Var ju tvungen att få det gjort innan jag kom till henne, för att inte väcka hela huset! Jag tror hon blev glad, trots att hon tycker vi är gamla gummor nu. Tyst Pää, tyst. “We are young! Heartache, to heartache – we stand! No promises!”

Nä, nu gör jag sådär igen. Går igenom varenda liten detalj av mitt liv här på bloggen. Resten av festivalen får helt enkelt beskrivad övergripligt. Ok, here it goes.

Metaltown var den festival som blev mest intensiv jobbmässigt. På fredagen började dock dagen med att man väcktes kl. 7 av Pää’s mamma, som firade henne med tårta på säng, och att man några timmar därefter gick upp, käkade tårta till frukost (det är tydligen en tradition of theirs) och åkte in till stan för att fika med Pää’s syster Cilla samt deras pappa. Mycket trevligt! J Därefter blev det en runda på stan med Pää och Cilla innan jag kilade bort till frihamnen.

Som sagt, metaltown blev en festival full av jobb. Fredagen fokuserades mest runt Rammstein och det faktum att de ville ha trädgårdsmöbler. Ja, vad mer kan man säga? Jobbade på förfullt med att fylla vagnar till logerna, hitta den alkohol eller de saker som inte fanns och se till att alla hade det bra. Regnade gjorde det också, vilket snart löstes med lite kreativitet och en ringsjal. Sandra och jag stannade mest inne under Metaltown, för att slippa regnet. Ja, vi kurade ihop oss, drack lite thé, jobbade och tog en godis lite då och då.
”En till rammstein, en till mig, en till rammstein, en till mig…” Så kunde det låta.

Jag minns inte vilken dag de spelade, men ett av metaltownbanden fick för sig att ”ja, vi trashar vår loge!”. De slog sönder bord, glas, flaskor, fåtöljer… ja allt. Tror de pissade på en av fåtöljerna med. Jävla idioter. Låt oss kalla dem ”död till april”.

Både fredagen och lördagen sov jag förresten hemma. Vilket var ganska skönt om jag ska vara helt ärlig. Det var värt de långa resorna och sena kvällarna/tidiga mornarna. Borta bra, men hemma bäst – eller vad säger ni?

Under lördagen började man även göra iordning logerna inför söndagen; Pier Pressure.
Några av banden stod ut lite. 30 Seconds to Mars och Paramore ville inte ha någon alkohol *applåder*, vilket gjorde min dag. Sedan var det ett band, som jag ej tänker nämna vid namn, som gjorde mig meget besviken. En av punkterna på deras rider var följande ”one small bag of high quality herb containing TetraHydroCannabinol”. Jag sms’ade Peter och frågade om det var det jag trodde det var – det var det. Cannabis.
Tror de verkligen att de kommer få det? Ok, ridern var för hela Europa (Nederländerna och köpenhamn –hallå!) men det skulle inte förvåna mig om de fick det på många fler platser. Att de ens ville ha det gjorde mig meget besviken. Inte för att bandet är något jag lyssnar på, men ändå.
Något annat som jag tycker är tragiskt är att poliserna inte bryr sig om de artister som kommer till Sverige med droger. Just detta bandet, well, det var tydligt att de var höga på annat än livet. Vilket inte vi provided. De satt mest i sin tourbus – undrar varför?
Detta för även tankarna till förra året Way Out West där vi hittade alla möjliga preparat. X, kokain… Varför ger vi dem ett OK bara för att de är artister och på ett festivalområde? Vi är på ett område, varför inte undersöka området då? Att knarka är ingen frihet, snarare en börda.

Ok, åter igen till festivalhelgen. Söndag. Pier Pressure. Helgens bästa dag, no doubt!
Jag åker hemifrån vid 9, tar pendeln in till Gbg där jag stöter på Erica och hennes kompis från Sundsvall. Vi kommer in till götet, jag kollar om snyggingen på Espresso House jobbar (det gjorde han inte) och sedan tar vi en snabb frukost på samma ställe.
I väntan på spårvagnen snackade jag lite med en annan volontär som jag några dagar tidigare sagt till att gå se YAMD samt ARE på close up scenen. Fett skön snubbe. Jag hade tydligen inte behövt säga till honom eftersom han tydligen redan lyssnade på dem och dessutom vart på ett av mina arr i kba. Nice. Hur som helst. Dagen blev fett nice. Jag fick träffa the YAMDdudes + ”crew”, Linn, Martin (finally sågs vi irl!), Idorna från skåne, lillbrorsan + pals och lite annat löst folk. Galet nice.

Skönaste stunden på dagen blev lätt när man käkade/satt o chilla med max o gänget och bara flummade. Rollman lekte paparazzi och de fick ha en liten ”meet n’ greet” med Paramore. Gulligaste jag sett. André (the ultimate beatles fan) drog skönaste. Han gick fram till Jared Leto (30 seconds to mars), som spelar Mark Chapman i en film, och sa ”Why did you kill John Lennon”. Andrés leende när han kom tillbaka var priceless.
På tal om Jared Leto. Han har kommit in i en konstig åldersnoja. Någon frågade mig om jag sett honom backstage, vilket jag trodde inte trodde jag gjort. Det hade jag. Problemet var bara att jag trodde han var någon random brud som jobbade på festivalen. Rosa tuppkam, röda läderhandskar och en beige trenchcoat. Hjälp?

Ok. Så söndagen var soft. Jobbade, chillade och såg många band. YAMD gjorde grymt bra ifrån sig och jag var superglad för deras skull. Max slog sönder ännu en synth med mening *suck*.  Jag såg även den sämsta spelningen i mitt liv. Detta inkluderat världens mini/nybörjarband från Kungsbacka. 30 Seconds to Mars. André och jag stod, helt seriöst, och gapflabbade. Han sjöng inte hälften av tiden, han sjöng falskt eller orkade inte hålla toner, ingen av medlemmarna kunde röra sig på scen, mellansnacket var kasst, han var tvungen att be om en mosh (som inte ens blev av), han sa samma saker hela tiden, såg ut som en mupp, trummisen blev trött efter mindre än halva setet och ljudet lät tomt, folk gick därifrån.. well. Ja, det var kasst. Roligt hade vi dock.

Under jobbtiden drog Sandra och jag i the heavy stuff. En av de stora logerna skulle tömmas på möbler. Logerna var btw uppdelade efter följande princip. De mindre logerna hette 1-6 och sedan så fanns det A-C logerna, som var lite större. Alltså 6 respektive 3 loger; detta till de stora scenerna. Close up logerna var i ett hus och var som små bås, men där jobbade inte jag.
Hur som helst. Vi hämtade en vagn och par möbler hitan och ditan. Tungt vare. Vi båda fick en crush på killarna i Paramore som hälsade på oss och undrade om vi ville ha hjälp. De är inte bara snygga, utan även hjälpsamma! Vilka champs!
Självklart sa vi inte till dem att hjälpa till, utan körde på själva. Vi blev svettiga, men det finns ingenting som vi inte kan återställa. En snabbis in på toaletten så ser man ok ut igen! Haha

Paramores spelning var förövrigt grym. Jag ringde Philip under ”crush, crush, crush”, var tvungen. Han fattade ingenting först, men efter ett tag sjönk det in för honom vad jag höll på med. Det var sött när zak, max och några till kom backstage igen efter deras spelning, för att ”få en skymt av hayley”. Hon kom ut efter att de gått – tough luck.

Hmm.. vad hände mer under söndagen? Ja, just ja! Jag blev mobbad av killarna från Destine. Eller ah, mobbad kanske är fel ordval. De var supertrevliga. Men att prata sitt egna språk (som jag tror var holländska) medvetet så att inte jag förstår, är inte OK. Å andra sidan försvarade de sig med att vi snackade svenska tidigare (max + co och jag). Fine. Vad ville jag ens komma fram till? Det var flummigt värre i alla fall. Vet inte riktigt vad de sa om mig, men de var bra umgänge under rasten! Haha.

När festivalhelgen var slut sade jag hej då till mina arbetskollegor, där det blev kramar och hot om att man måste jobba nästa år också. Självklart sa jag. Det märktes på Therese att hon, när vi sa hej då, på något sätt undrade om jag skulle få betalt (vilket man inte får som volontär). Det kändes hur som helst gott att hon tyckte man var värd det. Istället undrade jag om jag kunde ta en dricka. Hon sa till mig att ta ett flak, ja, ta vad jag ville. Jag tog en red bull och ett gäng vitaminvattenflaskor. Mums. Med dem gick jag och satte mig vid entrén under HIM’s spelning. Först såg jag dock en låt med dem, tillsammans med en arbetsbekant. Inge vidare.

När HIM väl var färdiga kom lillbrorsan med kompisar och vi kunde bege oss hemåt. Jag hade turen att få skjuts hem av kompisens pappa. Snällt.

Ok. Måndag. Festivalhelgen är över. Söndagskvällen däckade jag btw direkt när jag kom hem. Jag var ganska trött.

Måndagen sov jag länge. Tror det blev till 14:30. Klev upp, gjorde iordning mig och fick sedan skynda in till Gbg. Det var dags för att träffa Johan. Nice. Man träffar ju aldrig den finigen. Upptagna jävel. Men ok, anledningen är väl kanske att vi båda har mycket att göra.

Hur som helst. Påväg in fick jag ett sms där han undrade om jag ville joina till MUG, men jag sa till honom att dra dit först. På så vis fick jag lite tid att springa och köpa tuggummi. Sedan tog jag mig bort till grönsakstorget där han hoppade på spårvagnen och därefter åkte vi till stigbergstorget för att handla. Han skämtade och drev med mig, johanstyle, som vanligt, men tillsut blev vi klara därinne. Han insisterade på att jag skulle bestämma vad som skulle införskaffas. Sedan traskade vi hem till honom och jag möttes snart av en väldigt pleasant syn.
Han hade en urfin lägenhet som var hur mysig som helst! Massor av instrument hade han också (big surprise, not). Kvällen gick sedan åt till att laga mat, lyssna på musik, flumma, chilla, jamma, gå till masthuggskyrkan mitt i natten för att hämta kuvert (han jobbar där) och höra honom spela vackert på kyrkans piano (jag var nära till tårar!) samt sjunga lite, kolla på film, tv och ja, chilla helt enkelt. Galet soft kväll/natt. Höjdpunkten var helt klart trippen till kyrkan. Dels han spelande, att få sjunga, att se den vackra kyrkan, utsikten över hela stan utanför. Jag tror inte det gick att missta min lycka när jag hade världens leende på läpparna.
Vet inte riktigt när vi somnade, men vi släckte lampan runt 4 och låg och snackade tills vi båda tystnade och sov.

Morgonen därpå vaknade jag av att Johan rykte lite i min fot och sa att vi var tvungna att dra 45 minuter senare. Suck. Han hoppa in i duschen och jag gjorde iordning mig. Anledningen till att vi var tvungna att dra var för att han skulle med ett tåg till Strömstad. Innan vi lämnade lägenheten tvingade han dock i mig kladdkaka. Envise jävel.

Tanken var sedan att jag skulle stanna kvar i stan för att gå på secondhandrunda med mor min, men hon ställde in eftersom hon redan lovat brorsan att de skulle övningsköra. Så istället följde jag med Johan till hans tåg, snackade en stund och sedan sa vi hej då och jag tog pendeln till kba.

Sedan minns jag faktiskt inte vad jag gjorde resten av måndagen eller tisdagen. Måndagen har jag för mig att jag sov igenom. Däckade i lillbrorsans rum. Tisdagen gick nog mest åt till att göra saker hemma som att plocka disk, städa lite ect.

Ok. Onsdag. I onsdags kom Rebecca hem till mig och vi… well.. chillade. Satt ute i solen och snackade, kollade på film, flummade och bara umgicks. Softish.

Torsdag vettefan vad jag gjorde, men i fredags vet jag allt! I fredags var det midsommarafton, vilket firades tillsammans med Beddiz och Maria samt Beddiz hund Adie. Vi gjorde egen pizza, drog ner till stranden och träffade kompisar till Beddiz och såg hundarna leka/bada tillsammans, chillade lite med hennes polare, drog hem, käkade jordgubbar och glass i mängder, samt pizza igen, snackade, kollade film och hade det allmänt göttigt. Jag retade Maria för hennes fobi för insekter. En enorm fluga fick hon för sig var en geting. Heh.

Vi somnade sent och dagen därpå klev jag upp sent. De andra vaknade tydligen några timmar tidigare, men jag sov så gött så jag vaknade inte. Så ok, lördagen. Klev upp, käkade glass och jordgubbar, sen frukost. Snackade lite, lekte med hunden, jobbmailade angående sobertrip, kollade på ”not another teen movie” på TV och sedan skickade man iväg gästerna. Därefter kollade jag klart på filmen samtidigt som jag satt och schlet med tågluffgrejer. Röjde upp lite hemma gjorde jag också. Damsög, plockade grejer, tog bort täcken ect.

Igår gjorde jag helt enkelt inte ett skit, samtidigt som jag gjorde massor. Satt med datorn i knät och jobbade, städade lite, gick ut en stund, kollade på TV och främst mailade jag angående Sobertrip. Nu är det bara en vecka kvar tills vi planerar att åka och det finns fortfarande mycket kvar att göra. Men det fixar vi. Vi skall ha möte nu på tisdag för att få strukturerat upp allting. Igår gjorde jag förresten ett sjukt gott hopkok käk. Slog ihop en massa grönsaker, gjorde nån random sås och blandade det med vegfärs = gott.

Igår kväll var jag dum nog att se en skräckfilm. När jag är ensam hemma. Ja, inte de bästa jag gjort om man säger så. House of Wax vare. B-film, men det gjorde mig inte mindre rädd för det. Jag låste alla dörrar och tände alla lampor. Därefter försökte jag motarbeta det hela genom att kolla på komedin som gick på TV därefter samt sms’a och snacka med folk via msn. Det funkade hyfsat. Det sista jag gjorde innan jag sov var att se filmen ”little black books”. Sett den innan, men fortfarande lika underhållande!

Idag vaknade jag successivt genom sms och klev upp runt 14 tiden då mamma sms’a och sa att de snart skulle vara hemma. Käkade frukost, lyssnade på radio, tog en skön dusch och sedan lade jag mig ute i trädgårn för att få lite sol och frisk luft. Hur mycket jag än anstränger mig vill inte mina ben få färg. Jäkla pigment. Jag är überkänslig och bränner mig bara. Brun blir jag aldrig. Suck. Läste på litegrann inför den kommande helgens UNF’aren också. Jag skall nämligen hålla i en kurs och vill vara ordentligt påläst, även om jag antagligen redan vet det mesta är det bra att få en ordentlig översikt. Har även fått lite jobb gjort idag med tågluff, allmänt unf jobb, bankgrejer ect. Känns produktivt och bra.

Under tågluffen kanske vi kommer ta en sväng förbi Estland förresten. Jag har snackat med vår systerorganisation där och de vill mer än gärna ta emot oss. Jag är fett taggad eftersom man då kanske kan passa på att träffa internetpolaren Ahti. Hade vart epic since vi snackat i snart 6 år, men aldrig träffats. Vi har t.o.m gemensamma vänner. Sjukt.

Aja, som sagt. På tisdag ska vi ha möte och försöka strukturera upp allting. Var vi ska åka, när ect. Jag vill dra en extra runda till england i slutet av juli, för att gå på en av spelningarna under the LADY tour (adelaide + yamd), hade vart nice.

Idag grillade vi hemma förresten. Sommar, sommar, sommar.
Nä, nu ska jag hitta på nått annat. Kanske gå ut i solen en stund innan den går ner?

Tills vi ses igen,

CIAO! SIGNING OFF! LATERRRRRRRR

Sist det skrevs i denna blogg var det pandan Pää som var gästskribent. Ska jag vara helt ärlig var det till stor del för att jag inte orkade skriva. Jag visste inte heller hur jag skulle framföra hur man känt, tänkt och agerat efter man fick veta att Fredrik dött. Usch.
Hur som helst. Det förra inlägget skrevs dagen innan vår student, och blev dessutom färdigskrivet runt 2 tiden på natta. Inte helt OK när man ska upp ca 05:30 dagen därpå.

På själva studentdagen, fredag,  ringde alarmet på mobilen kl. 05:00 och vi klev upp runt 05:45. Brått brått. Vi fick stressa med att göra iordning oss, ta med det vi skulle och sedan skynda ut kl. 06:30 för att plockas upp av Sarah och hennes mamma. Vi åkte ut till Särö, hem till Emma Olausson och där möttes vi snart av ett gäng i klassen som redan var i full gång att fira studenten. Champangefrukost it is! Pää och jag hade tagit med oss några flaskor från systemet (det blev en tripp dit på torsdagen) med persikocider, mousserande vitt, jordgubbsvin m.m. Mums. Älskar folks ansiktsuttryck när nykteristerna kommer med systemetkassar! ha!

Hur som helst. Folk droppade in, vi käkade världens godaste frukost med jordgubbar, melon, frallor och diverse pålägg. Sedan, innan vi visste ordet av, flög mössor omkring hej vilt runt bordet och det skulle skrivas. Ingen hade koll på någonting, men det gjorde inte så mycket. Vi satt där, lyckliga, och bara log över att vi skulle ta studenten.
Efter lite posering och fotografering fick vi alla börja skynda oss bort till busshållplatsen. PARTAY! Påväg dit blev det världens tjoande och tjimmande både från oss och områdets locals. Jag och några till körde igång lite allsång, och den blev det svårt för oss att sluta. Bussresan in till Kungsbacka var jäkligt party den med, med tanke på att vi var nästan de enda på bussen och busschaffisen dessutom gick med på att släppa oss lite närmare skolan. Allt för studenterna, eller vad säger ni?

Väl framme vid skolan möttes vi av en otrolig syn. Skolan var pyntad från topp till tå och det var dags att fotas. GAAAH! Jag minns den där pirriga känslan man hade i magen när man såg skolan och alla lärare. Mys. Dock kunde man inte bli mer frustrerad när lärarna gång på gång envisades med att Pää och jag tydligen hade alkohol med oss in till skolan. Fel fel fel fel fel! Synd att de faktiskt inte kan lita på sina elever när de säger och dessutom visar att så inte är fallet. Systemet är INTE = alkohol. Dock hade min kära designlärare Markus en poäng när han sa att vi har den bästa täckmanteln – vi är nykterister.
Hur som helst. Vi fotades, kämpade med att få ner samhällskillarna från vår fotopall och fick sedan traska in i skolan för att vänta på att få komma upp på övervåningen. I väntan taggade vi, snackade med övriga studenter, skrev i mössor (som även här flög omkring hej vilt) och drack gott.

När vi väl kom upp på övervåningen var det mingel med lärare, ännu mer mösskrivning och sedan fick vi äntligen gå till bords. Vi bjöds på jättegod smörgåstårta och umgänget var på topp. Ja, vad annars kan man vänta sig under studenten? Det blev lite allsång, tal från lärare och jag, well… jag satt mest och var nervös över talet jag snart skulle hålla. Det ”dissande” talet till lärarna. Jag fick hur som helst en tid mellan två redan inplanerade aktiviteter att hålla det och det gick mycket bättre än förväntat! Jag var rädd att man skulle göra syrsorna spela, men istället möttes man av jubel, applåder och skratt. EN SÅN KÄNSLA! Jag var supernervös, men det var absolut värt det. Tack för stödet, ni som var där och läser detta!
Hur som helst. Lunchen fortsatte, det blev mer allsång och sedan blev det dags för Cindia att dela ut diplom till de elever med bästa studieresultat i varje klass. Jag har vunnit detta två år i rad, alltså varje år i gymnasiet och detta år blev ingen skillnad. Jag vann det iår igen! Jag vet, det låter sjukt, MEN det var faktiskt ett av de mål jag hade för mig själv med mina studier. Det peppade mig och ja, målet var ju trots allt att vara bäst. Alla tre år på gymnasiet fick jag diplomet/stipendiet – SCORE. 500 kr extra i kassan, inte helt fel. Amalia vann i samhällsklassen, andra gången för henne tror jag. – FYFAN VA VI È BRA!

Förövrigt hände någonting underbart under lunchen. Meya, den mycket speciella läraren som gång på gång kritiserat (eller snarare varit extremt skeptisk) det faktum att man är nykterist och dricker alkoholfria viner ect. och dessutom ansett att det måste vara alkohol i, motbevisade sig själv. Lyckan var oundviklig. Meya, får smaka ett glas av vår mousserande vita och frågar sedan frågande, med sin franska dialekt ”Är det ingen alkohol i detta?” Vi säger ”Nej”, Meya säger ”Jooo, ni ljuger för mig, det är alkohol. Det smakar exakt likadant!”
HA! VICTORY IS MINE, säger jag bara! Mannen med fingommen, fransosen, alkoholförespråkaren säger att det smakar likadant. Oj oj oj, en sån vinst!

Ok. Lunchen är över och det blir dags för utpringet. Alla taggar, gör iordning sig och sedan är det dags. Vi går ner till nedervåningen och där står vi alla och sjunger lite, dansar och ja, ”värmer upp” inför det som komma skall. Frisörerna springer ut först, sedan samhällarna och slutligen vi designelever. Vi sprang ut till låten ”Song 2″ med Blur, och ni som hört den kan ju tänka er hur grymt peppande det var för oss? Jag var lycklig, dansade, sjöng med och drog fram Pää till mig längst fram. Här ska vi synas (och inte krossas på köpet. En viktig faktor att tänka på när man är kort!) och se alla våra släktingar! För att citera Unf’aren Amanda som åkt ner från Sthlm ”Det var kul att se dig springa ut, du såg så glad ut”. Ja, Amanda – JAG VAR GLAD!
Sedan blev det bara att leta upp sitt plakat, vilket inte var särskilt svårt med tanke på att Pappa stod i stort sätt längst fram i mitten och knökade. Typiskt pappa. Där möttes jag hur som helst av Pappa, mamma, mina tre bröder, min moster + sambo, amanda, två kompisar till william, gammelmoster Eivor, faster madde, faster lilly, angelica och min gamla klasskompis Emmelie (otippat eftersom jag inte sett henne på 3år!). Man överröstes av blommor, gossedjur och ballonger som skulle hängas runt halsen. Ja, jag måste ha sett ut som en klädhängare eller någonting. Tungt blev det iallafall. Jag blev alldeles rörd, men lyckades hålla tårarna tillbaka. Alla var där för min skull, så mycket fina grejer och så många fina människor. Lyckas prata med alla ska man göra också, och samtidigt försöka få fram någonting vettigt.
Familjen Bohlin gled in en sekund också för att gratta och klockrent var det när pappa bohlin var övertygad om att jag var redigt packad. Icke sa nicke. Han blev snart bevisad motsatsen. haha.
Sedan sa jag hej då, temporärt, till alla och hoppade på flaket. Eller ah, däremellan hämtade jag mina grejer inne på skolan, tappade bort mamma som skulle ta sakerna som hängde runt min hals, fick panik och ringde pappa som fick komma tillbaka och hämta dem, innan jag sedan fick skynda upp på flaket och lite tafatt hälsa på Pää’s släkt som jag inte träffat tidigare.

Hur som helst. Flaket. Vi åkte runt i 2h och det var hur kul som helst! I varje rondell tog vi minst 3 varv och vi skrek, sjöng och dansade som galningar. Vilka leenden man kunde se på folks läppar ute på stan, ja, studenten är verkligen en lycklig dag för många. Vi sprider glädje! Jag blev så glad över en supersöt tant, som inte ens hade en student att fira, som hade pyntat inne i sin lägenhet med flaggor, ballonger ect. och som stod i fönstret och vinkade till oss. Hur söt var hon inte? Dock måste jag få klaga på musiken vi hade. DJ’n var HUR DÅLIG SOM HELST och spelade låtar som var helt okända. Morr. Tror det var max 4/56 studenter som gillade musiken. Några få låtar kom som var bra, men de var väldigt få. Och ni kan ju tänka er 2h på ett flak, utan bra musik? Suck. Som tur är gjorde umgänget det hela lite lättare!

Efter 2h på flaket blev det dags att kliva av. Fötterna mina mådde inte bra och öronen ringde det i för fullt. Ett tips för framtida studenter: Stå inte precis brevid högtalarna nästintill hela flakresan!
Pappa mötte upp mig vid skolan och sedan bar det av hemåt. Lättare sagt än gjort dock, eftersom alla kungsbackas studenter skulle göra exakt samma sak. Trafikstopp! Men jag taggade hela vägen hem med hög musik, min visselpipa och hejade på folk vi åkte förbi. High on life, så att säga. Dock slet jag av mig skorna ganska snabbt när vi kom in i bilen. Ett ord: Smärta.

Väl hemma försökte jag få med mig allting upp till huset som jag fått vid utspringet och kämpade mig upp för trappan.
Mamma hade pyntat det så fint! Björkris och blå/gula band samt flaggor all over the place. Nice.
Hemma möttes jag av ytterligare besökare och av glada ansikten. Vi kunde förövrigt inte fått bättre väder. Alla fick ta en titt på mitt betyg och häpnade. Kändes gott och härligt att man faktiskt gick ut med betyg som man kan vara stolt över. 4 VG och resten MVG (dvs. 28 MVG).

Sedan blev det dags för mat. Hur mycket god mat som helst och alla blev supernöjda. Jag satte mig runt bordet med mina syskon, Amanda och Philip. Blev inte så jättemycket käk för min del, eftersom jag till stor del mest sprang runt och underhöll gästerna, pratade och skrattade hej vilt. Underbar dag. Efter efterrätten blev det även lite musik för min och Philips del. Han lånade min gitarr och jag sjöng. En önskan (snarare krav) från min faster Lilly + mamma. Suck. Aja. Vi fick improvisera ihop någonting eftersom vi inte hade capo, men det funkade. Sedan blev det presentöppning och jag fick massvis med fina grejjer! Bl.a. pengar (mycket användbart), guideböcker till diverse europeiska länder, armband, glas, en stekpanna, prydnadsgrejer, halsband och en tårtbit. Bl.a. Av amanda fick jag ett rubikskubhalsband som jag spanat på x antal gånger, snacka om att jag blev glad! :) Philip hade köpt en tårtbit till mig, sötenen! SÅ god var den förövrigt. Amalia fick jag en orange ros och en skitfin sjal av! Ja, allting jag fick av alla var superfina grejjer! Tack! :)

Sedan började folk droppa av och folk droppa in. Bl.a. UNF’aren Arne kom väldigt sent. Han hade haft avslutning på Wendelsberg, så I don’t blame him. Klart man vill säga hej då till alla liksom. Synd dock att han bara hann få i sig efterrätt, för sen blev det dags för oss att åka in till götet. Studentfest och först, förfest! Arne skulle med på fest och Amanda fick åka med in till Gbg. Arne var förövrigt jättefin och hade klätt upp sig i väst o kavaj o hela köret!
Jag hade inte bestämt mig vad jag skulle ha på mig ect. men med hjälp av Amanda samt Amalia (som än en gång fick hjälpa till med hår)  fick jag till det. Mamma var även snäll och körde in till Gbg, så att man skulle slippa ta bussen. Mkt mkt snällt :)
Väl framme på Queen där det skulle förfestas med klassen, var det ingen där. Så Arne och jag tog en promenad längs vasagatan och gick sedan o satte oss på café vasa för en fika. Haha. Kändes fett odd att sitta o ta en fika i studentmössan. Men gött var det. Jag tog en redbull och ja, det behövdes kan jag ju säga! Så trött som jag var! Efter ett tag fick man pratat med Pää som snart kom och joinade oss en stund på vasa. Sedan gick vi tillsammans bort till Queen igen där vi nu mötte, iallafall, ett litet gäng från klassen. Det blev mest lite snabbt mingel (jag snackade med en galet söt amerikan) innan vi sedan började gå bort till trädgår’n och studentfesten. Vi stod i kö ett tag och sedan tog vi beslutet att Arne och jag skulle chilla i stan fram tills dess att han kunde komma in på trädgår’n. Gästbiljetterna gällde nämligen först från kl. 24, och det är ju fett taskigt om han ska behöva vänta själv liksom. Så ja, Arne och jag traskade runt i stan, kollade på fontäner, på folk, han köpte käk på mcdonalds… ja, vi lullade runt tills dess att det blev dags att gå tillbaka till trädgår’n.

Väl utanför trädgår’n möttes vi av en lång kö, men det gjorde inte oss någonting. Iallafall inte mig. Jag var glad ändå och sällskapet gjorde det OK. Sedan mötte vi även Helene och hennes kille som jag drog in illa kvickt i kön. Väl inne letade vi upp Pää och annat folk som man kände. Dansade som svin. Och ja, hur fortsatte kvällen. Vi dansade, dansade, dansade, snackade med folk, dansade, posade för kort, dansade, drack, dansade, drog ur glasbitar i skorna, drack, dansade, vilade, dansade, sjöng, drack, sjöng, dansade, vilade, vilade, vilade. Under kvällen stötte man även på en massa gamla bekanta. Skolkamrater, gamla kompisar ect. Galet kul. Jag blev bjuden på en red bull av bartendern (nice!) och Arne gav mig en fotmassage. (Jag varnade honom för mina sandiga fötter, men han ville). Galet uppskattat var det eftersom mina fötter were frikkin’ killing me! Jag minns inte när vi called it a night, men jag minns att vi var hemma hos Pää först vid 04:30 tiden.

Ok. Ska jag vara helt ärlig har det jag skrivt so far tagit flera timmar och snart måste jag skynda iväg på min kusin Carolinas student. Så om det som hänt sedan sist får det skrivas kortfattat om.

Dagen efter studenten vaknade Pää och jag kl. 09:00 av att klockan ringde, men lpg kvar till 11. Efter persen med studenten kunde vi helt enkelt inte kliva upp. Det var dags för Green Day. Vi klev upp, jag duschade, vi käka frukost, Pää åkte med sin pappa och jag gled sedan iväg in till stan och ullevi. Väl utanför ullevi mötte jag upp amanda, maria och alla green day polare. Fett nice. Det var galet varmt ute och vi bara satt o chilla. Jag var mest baknykter än rolig dock, där jag satt i min studentmössa. Jag hoppade in i kön med Amanda och efter ett tag kom även Pää samt Linus. Vi chillade ute i solen och sedan blev det dags att släppas in. Äntligen. Ullevi hade förövrigt fett sköna vakter denna dag.

Väl inne hamnade vi i den första inhängnaden, men satte oss längst bak och lutade oss mot staketet. Köpte lite dricka, sjöng lite, retade linus med våra visselpipor, skrek studentenramsor (pää och jag), sjöng lite, snackade med vakter, gratulerades till studenten av random folk och allmänt taggade. Sedan satte det igång. Johnossi som förband, linus och jag var lyckliga. De spelade Roscoe – mumma. Sedan kom Joan Jett in på scen och finally fattade resten av mitt umgänge vad jag snackat om! Jag var skittaggad inför Joan jett, men ingen hade fattat vad jag snackade om. Hon är ju legend hade jag sagt, men ingen fattade. När de spelade ”Bad reputation” diggade Pää henne och när ”I love rock n’ roll” kom sa pää ”Vilken bra cover!” Jag kollade argt på Pää och skrek ”Pää, cover?!?! DET ÄR ORIGINALET!”
DÅ fattade hon vad jag snackat om! haha! :)

Sen, ja sen. Green Day. Jag ska sammanfatta det. Jag grät, nej förlåt, bölade av lycka. Mitt hjärta slog som en galning när Billie stod ca 2m från mig. Jag sjöng med i varje låt. De spelade många av mina favoriter. De spelade en väldans massa gamla låtar. Jag tappade bort de andra, men hade kul ändå. Jag dansade med medlemmar ur Hells Angels (yikes!) ect ect ect. Det var sinnessjukt bra. I globen stod jag längst fram, men ullevi slog nog globen ändå alltså! När jag väl hittade de andra efter spelningen kunde jag inte sluta böla. Pää och jag stod och grät i varandras famnar och Linus samt Amanda fattade ingenting. Jag var helt hyper ett bra tag efter det och när jag kände att jag hade lugnat ner mig, höll inte pää och amanda med mig alls. Jaja. Vi sa hej då till linus och drog o käkade på mc donalds med amanda + kvinnan som hon sov hos. Trevligt trevligt.
Väl hemma hos Pää somnade vi som stockar. Iallafall jag, vad jag kan minnas. Dagen därpå minns jag inget av. Likaså de andra dagarna efter det.

Jag mest tog det lugnt i några dagar, slappade. Hjälpte Amalia och Sigrid att göra iordning sig inför sin bal på måndagen. På tisdagen tog jag förövrigt ett väldigt viktigt beslut. Nyköping får vänta ett år. Eftersom jag kom in så pass lätt och snabbt på Wendelsberg, kände jag att det är lite ödet. Då får jag en rolig utbildning under ett år, där jag lever nästintill gratis, har tid att göra en massa andra saker som att t.ex. försöka ta körkort, jag får bo med Pää och ja, allmänt njuta. Kanske jobba och spara pengar tills nyköping. Dagarna efter Green Day gick helt enkelt åt till att fundera över detta ganska mycket. Jag sms’ade Pää på tisdagen och skrev någonting i stil med att jag undrade vad hon skulle tycka om att jag väckte henne varje morgon i ett års tid, genom att peta på henne. Hon kopplade tydligen inte först men sedan fick jag ett väldigt glatt samtal. Känns härligt att veta vad man ska göra. 

På onsdagen drog jag in till stan tillsammans med Sarah. Askul. Drog t banken och satte in pengar, postade iväg bekräftelse till Wendelsberg och sedan gick vi vilda på Kmässan. Det fick bli några lätta inköp, hehe. Tanken var att vi skulle hitta en hatt, men det gick inte så bra. Det fick bli en klänning, ett halsband, lite smink ect. istället. Sedan tog vi beslutet att vi skulle gå på bio under kvällen. Vilket vi gjorde.  När vi satte oss på bussen hem insåg jag dog ganska snart att jag glömt bort bland det viktigaste jag skulle göra denna dag inne i stan. Det blev att hoppa av nästa busshållplats och skrattandes, skrikandes och flummandes lyckades vi ta oss bort till pappas jobb i pissregnet. Väl där skrevs det ut en bild på mig och sedan gick vi bort till hemköp för att införskaffa frimärken samt posta iväg wendelsbergstjoffsanhejsan. Ja, sen. Sen åkte vi hem, bokade biobiljetter, käkade lite och åkte sedan tillbaka in till stan och såg Sex and the City 2. Jag vet, vad är det för fel på mig? Jag gillar sex and the city! Ok, jag är medveten om de enorma känsrollerna och reagerar på dem. Då är det, enligt mig, OK. Jag är också medveten om den glamourisering av alkohol som sker samt alkoholreklam, vilket jag denna gång satt och var j*vligt förbannad över.
I en scen frågar ett barn ”ungefär som jasmine och alladin då?” och då får hon svaret ”ja, men med coktails”. Jag flippade. Men ok, sammanfattat kan man säga att det var en underhållande film. Jag har följt serien, så därför blir det riktigt kul att se filmerna. Dock tyckte både Sarah och jag att det var lite väl lite sex i filmen. Tror det var max 2 scener!

Hur som helst. Efter bion traskade vi bort till stationen där vi väntade in Sarahs bror i ca 30min. Under den tiden hann vi diskutera allt man kan tänka sig. Ja, vi hade ju trots allt precis sett Sex and the City. Ett exempel (pryda bör inte läsa följande): vars gör killar av kuken när de har extremt tajta byxor? Den ligger sällan längs benet, de kan inte vika den. Lägger de den uppåt? Galet kul hade vi hur som helst!
Hemvägen spenderades mest med att diskutera musik. The metalheads in the front seat höll inte riktigt med mig på alla punkter.

Dagen därpå, torsdag, var det dags för School’s Out. Ett arrangemang för Kungsbackas ungdomar, inför sommarlovet, som är drogfritt och har en större artist som uppträder. Med en väldans massa fler aktiviteter, ofc.
Denna dag var alltså medlemmar ur UNF där; några från oss i Kungsbacka, några från Halmstad och en skåning.
Dagen blev mycket givande, trots att det spöregnade hela dagen och det blev lite krångel med tält ect. Men med UNFare har man alltid roligt, så är det bara! Problemen löstes genom att vi helt enkelt åkte iväg och köpte ett partytält och improviserade. Kommunen kan man inte alltid lita på, tyvärr.
Vi hade galet kul som sagt, trots vädret. Vi snackade med folk, sprang runt i sumodräkter, höll i sumobrottning, värvade (upp mot 19 nya medlemmar tror jag bestämt!), käkade gott och flummade på (som vanligt). En dag i äkta UNF anda.
Jag var ganska stressad under dagen eftersom jag hade huvudansvaret, men det gav med sig när man såg hur glada folk var. Eller iallafall hur kul vi kunde ha. Jag fick handla, städa, plocka, ringa folk ect ect ect. Ja, det var mycket att göra men det var det värt. Kvällen avslutades när vi alla satt dyblöta inne i kyrkan och sedan åkte bort till stugorna där vi skulle spendera natten. Tror vi gick och lade oss runt 2 tiden. Ja, vi var ju tvungna att få i oss lite kvällsmat och kolla på TV först! Scrubs och How I met your mother <3

Morgonen därpå, fredag, ringde klockan tidigt. Runt 7 om jag minns rätt. Det var dags att kliva upp, käka, gör iordning oss, städa och sedan ta oss bort till Kba station. Vi skulle nämligen iväg till Varberg för Fredriks begravning. Klantig som jag var glömde jag min jacka med mobil och hemnycklar i, på stationen i Kba. Men som tur var lyckades vi komma på ett sätt att få tag i Markus, vars mobil inte fungerade, så att han kunde ta med sig det. Puh.

Begravningen var extremt fin. Jag grät floder och ja, vad ska man säga. Det var en begravning. En mycket fin sådan. En sådan begravning önskar jag att jag kommer få. Bara fina tal och vacker musik, inget snack om gud hit och gud dit.
Det var den begravning fredrik förtjänade… De hade gravsättning också, vilket jag aldrig varit med om tidigare. Blandade känslor, måste jag säga. Mest obehag i mitt fall, skulle jag tro. Jag föredrar att inte säga så mycket mer om den, förutom att vi var många där och vi stöttade varandra. Det var svårt att se människor man aldrig tidigare sett gråta, som alltid är så starka, göra just det - gråta.

Efter begravningen blev det lite brått eftersom Pää och jag hade ytterligare planer för denna fredag. Jolin, Pää och jag skyndade oss bort till stationen där vi tog ett tåg söder ut. Jolin skulle hem till Falkenberg medan Pää och jag satt kvar hela vägen ner till Malmö. Det var dags för Jockes student! Så på vägen dit sminkade vi oss samt bytte ut våra svarta kläder mot lite gladare. Tack för tågtoaletten, säger jag bara. Det var första gången jag bytte om på ett tåg, men jag gissar på att det inte blir min sista.

Väl framme i Malmö fick vi vänta in Linus, som inte hittar till Jockes skola, och sedan traskade vi in till centrum för att införskaffa present till studenten. Linus och jag, that is. Jag frågade om directions från en britt som kände sig hemma i stan. När vi väl fått köpt allt vi skulle skyndade vi oss bort till Procivitas. Jag gick lite vilse, men som tur var hittade vi några andra som skulle dit också. Pga. vägarbete blev det dessutom lite svårare att hitta, men vi klarade oss genom att gå längs med ett tågspår.

Ok. Nu måste jag verkligen snabba upp här.
Jockes student var hur fin som helst. Han var superglad, precis som man ska vara och det blev en hejdundrande fest. Massvis med god mat hemma i Trelleborg och trevligt folk. Många UNF’are kom också, vilket såklart gjorde att festen blev ytterligare liiiiite roligare. Vi hade nästan ett helt bord med bara UNF’are och ja, shit va vi skrattade gott!
I slutet av kvällen mådde jag dock inte särskilt bra och avslutade därmed kvällen genom att ligga avdäckad på jockes säng. De andra fortsatte ett tag och Jockes student var, sammanfattat, extremt lyckad. Han åkte iväg på studentfest medan Pää och jag gjorde iordning oss för sängen. Eller ah, jag låg mest avdäckad inne på Jockes rum fram tills dess att hans mamma kom in och sa till mig att sova, x antal gånger. Vi gick o lade oss och Jocke kom hem runt 7 snåret på morgonen. Att väcka honom dagen därpå var redigt kul. Kl. 13:30 gjorde vi detta med hjälp av musik, kittla och hans mamma. MOWAHAHAHHAHA *evil*

Efter att Jocke vaknat till, öppnat presenter (han gillade btw presenten han fick av mig och Linus – nagellack i olika färger), vi käkat frukost (kl. 15:30) blev det dags för oss att göra iordning oss illa kvickt och traska bort till bussen.
Förövrigt är kollektivtrafiken i skåne fett billig. Det höll inte jocke med om, men det tyckte vi. 32 spänn till malmö – BILLIGT! Sedan blev det en lång resa hem till Onsala där Pää sov hos mig. Vi kollade förövrigt på Moulin Rouge (UNDERBAR FILM) eftersom Pää inte sett den på x antal år. Illa illa illa. Jag sjöng med, grät och var allmänt kär i Ewan Mcgregor. Jag vill också hitta mig en vacker, mörkhårig påg, med silkeslen röst, klädd i hatt och hängslen. Mys.

Söndagen gjorde man inte ett skit. Vad jag kan minnas. Var nog mest trött. Kollade lite på TV. Eller hur var det? Vad är det för dag idag? Vilken koll man har!

De senaste dagarna har jag helt enkelt inte gjort särskilt mycket. Igår, eller ah, idag (jag fortsatte skriva på detta inlägg tisdagen den 15 juni) var jag på student i Varberg. Min kusin Carolina tog studenten. Grattis till henne! :) Välkommen in i arbetslösheten, kussen min! haha! Hur som helst, det var trevligt trevligt och de hade fått det jättefint där nere i vbg.

Nä, idag (tisdag) ska det bli pizzakäk med UNFarna i Kungsbacka. Några av de nya medlemmarna som vi värvade under School’s Out ska med. Kommer nog bli soft tror jag :) Sedan ska jag in till Gbg och slagga hos panda Pää – wiie. Så ja, jag måste verkligen skynda mig så att jag hinner packa mina saker och duscha. Ska visa mamma Wendelsberg också (på internet that is). Imorgon ska jag på ett möte för alla volontärer till Metaltown, West Coast Riot och Pier Pressure. Jag är galet taggad inför helgen nu. Sjukt bra band och antagligen pepp folk. Får hoppas jag får samma eller liknande jobb som tidigare år, kanske lite mer ansvar. Det får jag helt enkelt se imorgon! :) Håll tummarna för artistvärd, ok?

Nä, nu ska jag skynda mig. Plikten kallar!

CIAO! SIGNING OFF! LATERRRRRRRRRRRRRRRRR!

Oh, haaiiii!

Som ni trogna bloggföljare kanske märkt, figurerar jag en del i Bellas blogg och nu är det dags för mig att dra mitt strå till stacken! Jag är mycker hedrad att Bella bad mig skriva hennes nästa blogginlägg, och jag ska göra mitt allra bästa för att det skall bli lika bra som då hon gör det. Dock är jag ju ingen mästerbloggare som miss Vonkort själv, but I’ll give it a go ;)

Senast Bella skrev skulle hon iväg på Siesta! Och oj,oj en sådan festival! Glad i hågen (som alltid) anlände hon till Hässleholm 14.30, där hon möttes upp av ordförnade för Skåne (Marcus) och finfina Lisa! Tillsammans gick de först till lokalen där vi sov under helgen (mycket mysigt ställe, kunde dock behöva lite mer möbler… *host*) och dumpade saker, sedan gick de och handlade. När de installerat klart sig i lokalen gick de till festivalområdet där de fixade och trixade med tält, prylar and shit. Den här dagen såg Bella Johnossi och Thåström (som jag tyvärr missade… fan, fan, fan), något hon var mycket nöjd med. Halv ett på natten anlände jag sedan till Hässleholm där hon, Linus och Jocke mötte upp mig! Tyvärr var det ju så att jag missade hela första dagen p.g.a. att det var modevisning i skolan där bl.a. min kollektion visades, och det kan man ju inte direkt smita ifrån (nog för att jag kinda gjorde det ändå, men men… ;D).

Den natten ville jag bara sova, sova, sova. Men ack nej, jag hade två skåningar och en Bella som tyckte att jag gott kunde stanna uppe hela natten tillsammans med dem. Bella och jag flummade på och dansade vals, medan Joakim klinkade på pianot. Han försökte lära mig något, kan dock inte komma ihåg hur det var man spelade, fast vi tragglade det länge och väl. Oh well, jag får lära mig det en annan dag. Jolin kom i vilket fall och räddade mig sen och efter en mycket lång dag gick vi alla och lade oss. Masslogi á la UNF style, ofc!

Morgonen därpå vaknade jag först, men sov längst. Ville verkligen inte stiga upp, men när Bella tillslut skrämde halft ihjäl mig med sin kittelattack, så steg även jag upp. I UNF tältet (som låg mellan campingen och spelområdet) hade vi olika pass. Tanken var att vi bara skulle vara där och socialisera med alla som kom och tältet delade vi med bl.a. svenska kyrkan. Men den dagen blev det mycket tillsägande om att ”inga alkoholhaltiga drycker i tältet, tack”. Jobbigt, men det var det värt. Fick träffa en hel del schyssta människor där med och första passet denna dag hade jag och Jolin. Vi spelade Wii och hade jättetrevligt, dock missade jag Timo Räisänen som Bella var iväg och såg. Hon sade att han var awesome, som alltid med andra ord. Den människan, man blir bara helt tagen av att se honom… Men, men, jag såg honom typ en sju gånger förra sommaren, så i år fick jag offra mig. När klockan blev fem (vi jobbade tre till fem) så kom Linus och Bella och bytte av oss.  De jäklarna hade scorat bästa passet där man inte missade något alls! Jag gick i vilket fall tillbaka med Lucas, Alina och Jolin (efter en lång diskussion med vad som måste ha varit Jordens mest osympatiske och oempatiske person, ville ju bara strypa honom!!) till lokalen, där vi åt lite innan vi gick tillbaka till festivalen. Det var fullt solsken när vi gick till IOGT-huset (där vi sov), och fullt ösregn när vi väl nådde festivalområdet. Men, det var Kaptenen (Kapten Röd) som spelade och vi kunde inte bry oss mindre! Vi dansade och hade det allmänt underbart bland massa, massa folk och sweeta toner från bandet. Sen, som i ett under, sprack det upp och stämningen höjdes till det maximala. Såå fantastiskt! Lätt festivalens BÄSTA spelning (enligt mig i vilket fall)! Träffade även tre stycken som brukade gå på vår skola, men som tog studenten förra året. Jag har nog aldrig snackat med någon av dem innan, men de var ydligen väldigt glada att se mig och de tvångskramade mig allihopa. Ja, se där ja.

Efter den amazing upplevelsen skyndade jag mig bort till Bob Hund och försökte hitta Bella i folkvimmlet. Detta visade sig dock svårt eftersom alla i Skåne verkar var över 1,90 och lilla Bella bara är knappa 1,53… Så jag kastade mig in i havet av människor och efter inte allt för lång tid hittade jag två långa skåningar som jag kände igen, Linus och Joakim. Det blev ofrivilligt moshande (ja, vi moshade till Bob Hund…) och det var väldigt roligt! Efter spelningen hittade jag Bella och vi knödde oss nästan längst fram i väntan på the Hives. Dock började det regna igen och min rygg mådde inte helt bra, så jag lämnade hallänningarna och skånefolket kvar och traskade sedan själv bort till UNF tältet. Tydligen missade jag något helt underbart, för Bella var i extas när jag träffade henne sen. Men jag var kall och blöt och hade ont, så några timmar under ett par fem filtar i en soffa gjorde mig gott (ja, helt otorligt, vi hade soffor i tältet!).  Joakim och Lisa satt också i tältet och när klockan började närma sig 23 traskade vi bort för att se [ingenting]. Det var jättefint och jag uppskattade deras låtar mycket. Joakim lämnade oss efter ett tag för att få bra platser till Teddybears och när [ingenting] var slut gick även jag dit. Lisa försvann, för hon hade gjort illa sin fot och den gjorde ont. Stackaren! Teddybears var however inte mycket att hänga i julgranen, dock var Bella, Joakim, Johanna och Lucas av andra åsikter. Jag lämnade dem ganska snart för att köa till Hästpojken, som jag stod längst fram på. De var mysiga och mycket bättre än de där vulgära björnarna. När Teddybears var slut satte sig Bella m.fl. på Perrong 27  och chillade ett slag medan jag gick till vårt temporära hem. Efter det blev jag tydligen förbjuden att gå på toa, eftersom ingen visste vars jag tog vägen och mobilen råkade dö och de inte kunde hitta mig. Jag var ju bara på toa… Anyways, jag gick och lade mig och de andra somnade in några timmar efter mig. En lyckad dag hade nog Bella kallat det.

Efter fredagen kom lördagen, sista festivaldagen! Tiden går så fort med UNF. Den här dagen jobbade Bella tre till fem, men gick dock tidigare för att se Bruket. Sent kom hon också, för hon stannade för att köpa godis och glass. Inte bra Bella, inte bra. Det var tydligen inte alls många som såg Bruket, men Bella älskar deras musik och tyckte det var bra ändå. Jag såg dem inte för jag och Joakim hade vårt pass då (fem till sju), men det gjorde inte mig någonting. Vi satt och njöt i den efterlängtade solen och spelade schack med folk och pratade med en jättetrevlig person som ingen minns namnet på. Men han var där från dess att vi öppnade tältet, till dess att vi stängde! Lincoln gissade vi på att han hette. När jag började måla så gjorde han det också. Han gjorde världens sötaste teckning av ”Moses och hans vänner”. Hahaha! Han blev kristen av att vara där och fick nummret av en präst så att han kunde bli döpt när han var lite nyktrare. Mysig snubbe. Bella var förbi en snabbsväng innan Jolin drog iväg med henne på Danko Jones. Joakim var galet party och dansade runt med ”Festa Nykter” flaggan som jag dessutom tror att han fick. Nästan alla trodde att han var full, fast vi försökte förklara flera gånger att så inte var fallet. Vid 21 drog vi i vilket fall bort för att kolla Maskinen. Några fjortisar trängde bort mig och Bella från vår plats, men jag hämnades genom att dansa alldeles för nära så jag armbågade dem i huvudet (ja, jag vet, jag är en ond och dålig människa). Vi hittade i vilket fall en ny plats, men den var inte lika party (tror Bella hittade någon att flörta med här också, men jag är inte helt hundra). I vilket fall, vi ville ha bra platser till Familjen så jag och Bella stannade kvar och hoppade upp och dansade på pelaren. Sjuktroligt! Och vi fick pratat lite med människorna bredvid oss också, det var nice. Att se Familjen var också jäkla kul, massa dansande och så… Efter det var Bella och Joakim helt slut och ville gå och sätta sig på Perrong 27 igen (som var ett café med massa soffor och stolar), men jag ville partaja mera! Så jag dansade och virrvlade mig ner för en kulle för att se whatever band som spelade där, medan Bella och Joakim vilade sina trötta små ben. Efter det ville jag på Röyksopp och lyckades även övertala Joakim om det så vi drog dit Bella också. Dock tappade vi bor varandra och eftersom Bella inte var pigg nog att dansa så återvände vi till tältet. Fick höra sen av Joakim att det var hur bra som helst (nejdå, jag är inte alls bitter, hehe..). Vi återvände i vilket fall i samlad trupp till lokalen, men ingen var trött. Så vi satt uppe och snackade en stund och sen gick jag, Bella, Linus och Joakim ut för att gunga. Men Bella blev trött så hon gick och lade sig, medan jag, Linus och Joakim skuttade ut i soluppgången. Vi gick nog och lade oss vid fem, sex på morgonen, riktigt fint var det! :)

På söndagen åkte vi hem, Jolin, jag och Bella. Men vi blev stuck in Hässleholm -holm-holm-holm-holm-holm-holm-holm-holm-holm-holm-holm-holm… De hade satt in en buss för lite så vi fick vänta i regnet på en annan, vilket gjorde att vi missade det anslutande tåget i Halmstad. Men det var bra ändå, den tid då vi inte sov ägnade vi åt att skratta så tårarna sprutade! Vi är nog bäst, helt klart! Fast Bella hade lite otur (fast det var ocksåväääldigt kul). Inte nog med att vi fick vänta på bussen och att vi missade tåget, det tåget som vi väl kom på stannade INTE i Kungsbacka. Hehehe, så Bella fick rart åka med in till Göteborg… Där pendeln inte gick förrän om 45 minuter och väl i Kungsbacka skulle hon få vänta på bussen i en halvtimme. Det var faktsikt hysteriskt roligt, just eftersom det var så mycket som bara fortsatte att jävlas. Men hon fick i vilket fall skjuss hem av sin snälla mamma och på pendeln hem började hennes mobil ÄNTLIGEN fungera igen! Ja, ni hörde rätt, nu funkar den!!! Vad vi har väntat! Överlag var det en mycket bra helg.

Men sen kom allvaret. Måndagen blev inte riktigt som vi förväntat oss, ingen hade nog någonsin kunnat föreställa sig det. Vår vän och kassör Fredrik Lychou omkom i en tragisk bilolycka. Roberth var en ängel som körde hela vägen från Båstad för att hämta upp oss alla i Halmstad, Kungsbacka och slutligen ute i Sillvik. Ingen kunde riktigt förstå det hela, det är fortfarande svårt att greppa. Men vi var alla samlade och det var en enorm lättnad. Jag vet egentligen inte vad jag mer förmår mig säga om det hela, föruom att vi har förlorat en UNF:are, en kamrat, en av oss, och vi kommer sakna honom mycket. Vila i frid, vi tänker på dig Fredrik.

Resten av veckan har väl egentligen bara varit som i ett töcken. Det är svårt att säga vad vi har gjort mer än att vi var på möte i Halmstad i tisdags tillsammans med Roberth och Carolin från NBV. Det var ett mycket givande, dock blött samtal. Regn verkar alltid komma i vår väg. Senare den kvällen hade vi även msn-möte här hemma hos Bella med Joakim och Rosi angående Sobertrip. Rosi är från Juvente i Tyskland som är en systerorganisation till UNF, och förhoppningsvis får vi träffa henne i sommar när we hit the road.

Imorgon tar vi i vilket fall studenten (eller det är ju idag nu, bara 6 timmar kvar till champagne frukosten!) och det ska bli roligt, tror jag. Bella ser i alla fall fram emot det mycket, och det är ju awesomes! Idag har vi ägnat dagen åt att knyta och blåsa ballonger (200 fucking stycken!!) samt att måla det lakan som skall komma att hänga på vårt flak. Det var trevligt. Sen har Bella skrivit ett fint tal som jag ser fram emot att höra imorgon! Och vi har även varit på Kungsmässan och provsmakat Bellas mottagningsmat för imorgon! Det var mumma. Förövrigt ser Bellas gräsklippare ut som ett monster-UFO, hennes tånaglar är nästintill oexisterande (men numera svarta) och hela huset är städat och rent för morgondagen. Bästaste-bäste vän, nu tar vi studenten!!! FY FAN VAD VI ÄR BRA!! <3

Och som Bella säger (she’s making me do this, don’t want tooooo): ciao, signing off, laterrrrrrrrrrrrrrrr

Ja, titeln på detta inlägg säger allt. Sammanfattat. Men sedan när blev det likt mig att skriva sammanfattat? Well, det har inte hänt. Såååå, här kommer en ”liten” återberättelse om vad som skett i mitt liv sedan jag skrev sist.

Förra veckan var ett rent helvete. Såhär i efterhand har jag t.o.m valt att kalla den för ”helvetesveckan”. Usch och bää.
Hela veckan var full av plugg och ja, ingenting kändes helt pepp. Dock lyckades jag. Jag överlevde skolveckan.
Jag blev klar med Nk-arbetet (kl. 01:30) , redovisningen blev smärtfri och friggeboden. Ja, vad hände med den?
Under torsdagen lyckades Emma och jag flörta oss till med Meya att istället för att gå på hans lektion skulle vi få jobba med våra friggebodar, vilket vi då gjorde. Vi satt där så länge vi kunde, men jag hann inte klart. Suck.
Aldrig händer det att jag inte är klar med ett arbete till deadline, så ni kan förstå min frustration och smärre ångest som jag fick?

Hur som helst. Jag fick helt enkelt bita i det sura äpplet och inse att jag inte var klar. That was it. Jag plockade ihop mina grejer pick och pack, för att sedan skynda mig bort till stationen med Pää. Vi skulle nämligen in till stan för att hitta det sista inför balen samt köpa present till Jessica, som vi firade dagen därpå.

Vi gick runt över hela stan, mötte upp Pää’s syster Cilla och det slutade med att jag hittade världens mest underbara halsband (iallafall enligt mig) och en väska till balen. Vi fick även köpt present till Jessica, men till Pää, ja till Pää hittade vi ingenting. Efter detta drog vi hem till Pää där vi snart hade msn-möte med Jocke angående vår tågluff. Mycket givande möte. Eller ah, jag var lite för trött to function. Men det gav med sig.

Sedan tog jag över datorn ganska snart för att prata med Linus. Jag har blivit beroende av den pöjken, illa illa. Dock var han inte inne. Lite sadface på det. Just ja. Denna dag, torsdag, slutade även min mobil att fungera efter ett åsknedslag. Jag kan (fortfarande) inte ringa eller sms’a från den. Dock kan jag ta emot sms samt svara om någon ringer. Jag har anmält felet till Tele2 x antal gånger och trots att de redan fastställt att det inte är saldotaket som är problemet, fortsätter de att anta det! GAH! DIE TELE2 DIE?

Hur som helst. Efter att tag (alldeles för sent) kom vi i säng och dagen därpå var man sådär lagom pigg. Pää klev upp ur sängen, jag schlet mig upp. Väl framme i skolan gick jag med skamsen blick ner i källaren för att möta mitt öde. Skulle läraren Markus bli arg för att jag inte var klar med friggeboden? Vet ni vad? Ett mirakel hände! Han blev inte arg, inte ens lite. Jag fick resten av dagen på mig att göra klart, och hann jag det – Jajjamen.
Efter min redovisning hade vi även lite betygsnack. Jag får MVG i kursen – SCORE! Han kallade mig ”en fullfjädrad designer”. Kunde han sagt något finare? Och inte nog med det. När jag kom hem såg jag att jag fick MVG+ på friggeboden, trots att den blev lite sent inlämnad. Inte bara MVG, utan MVG+. SWEET.
Efter plugget blev det sedan en snabb tur hem för att packa och göra iordning sig inför fredagskvällens aktiviteter.

Ja, det var dags att fira Jessicas 18årsdag. Vi (Amalia och jag) gled in till Halmstad och traskade sedan bort till Jessica där vi möttes upp av födelsedagsbarnet självt samt pojkvännen Niklas. Vi hjälpte till att fixa lite, valde musik och snart började mer folk trilla in hipp som happ. Även Pää, ofc. Kvällen blev en trevlig kväll med mycket snack, mycket flum, skönsång och härliga människor. Jessica kunde inte haft en mer perfekt kväll att fira sin födelsedag på. Halmstad at night är btw fantastiskt och trots att Pää och jag dissade utekvällen (pga. ett inträde på 120kr) hade vi det hur bra som helst. Vi drog hem till Peter där vi såg ”Fear and loathing in Las Vegas” och sedan sjöng med samt lyssnade på peters vackra stämma. Den kan ni se nedan.

 Natten spenderades sedan i den lokala UNF lokalen, där vi, innan vi somnade, höll igång med diverse diskussioner. Alltid lika nice, även om jag inte var särskilt delaktig pga. brist på energi.

Dagen därpå vaknade man av att Peter kom instormandes kl. 10 och sa till oss att det var dags att vakna. Min väska hade han med sig också, eftersom jag glömde den hos honom kvällen innan.
Vi klev upp, käkade frukost, chillade lite och städade lokalen innan vi sedan traskade bort till stationen. Men en sådan värme det var! Det tåls också att nämnas att vi för en gångs skull inte behövde stressa till tåget, utan istället tog vi det lugnt och njöt av det sköna vädret ute på en liten gräsplätt som vi hittade.

Väl framme i Kungsbacka hade Amalia, Pää och jag turen att gå åka med brorsan Bemmin hem och sedan var det bara att göra iordning sig snabbt för att sedan åka ut till Särö för ytterligare en fest. Gedda fyllde 20 och det var mer än värt att firas! Sååå. Pää och jag gjorde iordning oss för att sedan åka till Vallda trekant och bli upplockade av Amalia på vägen. Hon skulle köra och undrade om man ville åka med, så självklart ville man det. Gott.

Festen började med lite mingel, mat, poängpromenad á la år 2000, femkamp, ännu mer mingel, lite flum, musik och dans. En härlig kväll med ett gott gäng. Även denna gång fick vi en perfekt kväll och grillningen var som pricket över i’t. Kvällen rullade på och vi firade fisken för fullt. Kan inte fatta hur hon blev 20. Vi börjar bli vuxna, oj Oj OJ.
Riktigt kul att träffa en massa folk man inte sett på ett tag också. Däribland Simon, Alex och Joel som man träffade Idol 08. Det var tider det.

Kvällen slutade med att jag satt och agerade DJ samtidigt som jag var social via facebook. Detta när folk hade börjat bli lite väl dragna för att function och jag dessutom kände hur abstinensen från datorn kallade. Hur som helst. Jag agerade DJ och spelade allt från Bishop Allen, Johnossi, Bob Hund och gamla góingar á la 90-tal. Me likey.

Väl hemma blev det musik och datorn en stund innan jag däckade. Ja, bokstavligen däckade.

Jag må vara nykterist, men fy faun va baknykter jag blir! Jag klev upp alldeles för sent på söndagen och spenderade med att.. ja.. hm.. vad gjorde jag? Jag minns inte. Ok, låt oss kalla det en sådan där minneslucka som alla alkoholbrukande människor kallar det. Ok. Nykter minneslucka – lyckat.

Måndagen gled jag in till skolan och musiklektion. Musiklektionen gick åt till att komma på en hyfsad melodi till min låt för att sedan spela in sång. Jag tyckte det failade med inspelningen, men min lärare älskade den. MVG. Han kallade det konst. SCORE.

Resten av måndagen gick åt till att dedikerat plugga matte. Dagen därpå, tisdag, var det nämligen dags för nationellt prov i Matte C. fuck fuck fuck. Ok, så jag pluggade matte som ett svin. Det blev tisdag. Domedagen var kommen.

Men ok. Det blev inte så farligt. Visst, jag satt och skrev ett prov i 4h, varav minst 3 uppgifter jag gav upp på, vilket jag dessutom gjorde efter att ha vaknat med en rejäl förskylning. Ish. Men ok, over all tror jag att provet gick OK.
Efter att provet var avslutat blev det dags för mig att åka hem. Tisdagen den 25 maj = baldag. Yikes!

Dock blev min hemresa inte en behaglig sådan. Jag kunde inte hitta mitt skolkort och kunde inte heller ringa någon om hjälp. Därför skyndande jag mig bort till pappas jobb, där jag inte kunde ringa om att bli insläppt och inte heller kom jag ihop portkoden. Dock kom det en snäll liten alkis som mot alla odds kunde koden. Han släppte in mig och jag gick upp till pappa. Av pappa fick jag ett busskort och kunde därmed komma hem. Fail bara att jag hittade skolkortet i min ficka när jag väl var hemma. Mellan en massa värvartalonger.

Hur som helst. Snart kom Pää och Sarah, vi käkade lite, blev frustrerade på Pää, hade lite vattenkrig, satte på en gammal 90′talsskiva och satte igång med förberedelserna. Jag började med att göra en ansiktsmask samt duscha med lite olivolja i håret medans de andra satte igång med hår samt smink. Snart kom även Amalia för att hjälpa till med hår. Mycket tacksamt. När vi väl blev klara, efter mycket stressande and me being a bitch because I was stressed out. Sry ’bout that guys. Åkte vi in tillsammans med mamma, hon fotade oss, jag träffade pappa en snabbis och sedan försökte vi hitta bekanta inne i Kungsbackaparken. Inte lätt. På balen var vi 799 studenter. Fattar ni hur mkt folk det är? Fattar ni hur trångt det var? I parken fotades man från alla håll och kanter, av folk man inte ens vet vilka dem är och sedan blev det brått, än en gång, på slutet. Jag upptäckte nämligen att jag glömt mitt leg hemma, vilket behövdes för att kunna komma in på balen. Som tur är har jag en vänlig mamma som kom körandes med det.

Väl framme i Gbg på Valand blev det en kall väntan utanför innan vi väl fick komma in, mingla lite och sedan gå upp för att käka. Maten var fantastisk, även om den kunde ha kommit snabbare och oxfilén kunde vart tillagad lite kortare. Ja, den var grym. Likaså drycken som kom därtill. Pää och jag drack alkoholfria viner. Vitt, rött, mer vitt och ännu mer vitt. I like. Det blev en del tal och snapsvisor, vissa roliga och bra, andra inte. Jag ogillar det faktum att balen och hela studenten är så extremt fokuserad på alkoholen. De som höll i arrangemanget gick upp och sa ”Nu jävlar ska vi bli fulla!”. Usch, denna värld. Men som sagt, balen var jätterolig och alla var superfina!
Nedan kan ni se en bild på några av oss. Dock inte Pää, men hon var för fin för att ens kunna göras rättvisa på bild!

Riktigt kul att se en massa gamla klasskompisar från tiden man bodde i Kungsbacka också. En gammal klasskompis från 2′an och 3′an kom fram och hälsade på mig. Otippat. Hade inte sett honom sedan vi slutade 3′an. Ja, ni fattar? Sjukt.
Kvällen avslutades med liveband och massvis med dans. Samt en promenix med Pää ute på avenyn för att svalka av sig lite. Bussen tog jag hem redan vid 1 tiden, eftersom min kära mamma skulle hämta mig i Kungsbacka även om hon skulle upp tidigt för kundbesök dagen därpå. Måste anpassa mig lite när hon är så snäll och hämtar mig.

Så ok. Jag kom hem, tvättade av mig sminket, snöt mig lite och sedan däckade jag i sängen. Så trött som jag var igår har jag inte varit på länge. Idag vaknade jag kl 07:30 av att mobilväckarklockan ringde, såg ett sms från Emma som tyckte vi skulle sova lite mer, somnade om och vaknade sedan när mamma sa till mig att kliva upp kl. 11:30.
Baknykter, som faun. Gled upp, duscha, kollade bilder från balen och åkte sedan in till skolan. Solsken även denna dag. Underbart. Väl framme i skolan var tanken att jag skulle hinna jobba med mitt rum i akvarell, men det slutade med att jag fastnade framför datorn då jag fixade projektarbetspresentationen inför vårsalongen. Skrivaren ville inte samarbeta med mig. För er som inte vet är vårsalongen ett arrangemang som min skola har varje år, där vi ställer ut skolarbeten, projektarbeten samt har modevisning ect. Jag fixade iordning min projektarbetspresentation idag eftersom jag, imorgon, inte kommer vara där på plats. Återkommer till vrf lite senare.

Efter att jag blev klar med presentationen gick jag och satte mig med Pää i sysalen, fnissade lite åt henne när hon blev arg och fascinerades över hur fina saker modeeleverna skapat. Mys. Skrev även ut min ansökan till Wendelsberg, som Pää och jag sedan postade iväg. Äntligen. Inte alls en månad försent eller så. Handlade lite käk, det gjorde vi också.

Väl hemma at my place kollade vi tågresor, mailade tider samt kollade på bilder från balen. Sedan blev det dags för Pää att åka och jag satte igång med att tvätta kläder, plocka undan lite och skriva utvärdering för projektarbetet. Min sista skoluppgift i gymnasiet. Och vet ni vad? Nu är den inne! DEN ALLRA SISTA SKOLUPPGIFTEN I GYMNASIET ÄR INNE! Det är så fint att jag blir överlycklig bara jag tänker på’t!

Sedan dess har jag plockat ihop lite grejer som ska med imorgon, snackat med folk, vart social med familjen samt lyssnat på musik. Ofc. Just ja. Imorgon. Imorgon bär det av mot Hässleholm där jag skall spendera mina dagar fram tills söndag. Det är dags för Siesta och jag skall jobba där med UNF. Från Halland är det jag, Jolin och Pää som åker, and it’s going to be frikkin’ awesome! :D Dit åker jag själv och de andra glider in lite senare på kvällen. Så, nu har jag taggat rejält och ser riktigt fram emot att träffa alla skåningar och se alla grymma band. Några som jag bara MÅSTE se är Johnossi, The Hives, Bruket, Mew, Bob Hund, Thåström och Timo. Det är de MÅSTEN som jag kan komma på just nu. Men det ger väl med sig.

Pratade med Linus förut. Han fick mig att bli ännu mer taggad. Siesta – here we come!

Nu är klockan alldeles för mycket, dags att sova!

CIAO! SIGNING OFF! LATERRRRRRRRRRRRRRRRRRR!

Ok. Jag är ledsen bloggen, ledsen att du lämnats lite åt sidan ett tag. Ja, sådär som det händer ibland när jag har lite väl mycket att göra och för lite energi att använda mig av.  Men jag ska försöka få ner saker som faktiskt hänt sedan sist, och ska jag vara helt ärlig sitter jag med min almenacka brevid mig. Min almenacka är mitt liv, står det inte i den har det inte hänt!

Som sagt, jag har inte skrivit på ett tag och väljer därför ut lite milstolpar i min vardag.
Jag kan ju börja med någonting ganska sjukt som hände den 7 maj. Den 7 maj fyllde min lillebror William 18 år. 18 ÅR?! Han ska ju vara en liten fjomp som inte har rätt att göra saker. Inte kunna gå ut, inte kunna dricka, inte kunna köpa ut cigg och snus till snorungar som borde få hjälp att hitta andra sysselsättningar och inte heller vara, ja, myndig. Usch. Min lillebror är 18 år. Vad gör det mig? En gammal sate? Jag vet inte.. det jag vet är att han fortfarande är 17 i mitt huvud och kommer stanna där.
Hur som helst. William firades på sin födelsedag med sång och presenter på morgonen och på kvällen med restaurangbesök på Ester i Kba, tillsammans med familj, några vänner och lite släkt. I present fick han av mig Johnossis senaste skiva ”Mavericks” och en bok med filmcitat. Skivan är förövrigt riktigt jäkla bra, så checka den om ni inte redan gjort det.

Samma helg som lillebrorsans födelsedag, var den första helgen på x antal veckor som jag var hemma. Det började med att jag lite motvilligt åkte till Horred, i hopp om att få en del pluggande gjort. Det slutade med att jag spenderade hela helgen parkerad framför TV’n, datorn och framför en bra bok. Fick inte gjort någonting produktivt i huvudtaget, men under helgens gång insåg jag att vila var precis det jag behövde. Att resa tär på en.

Helgen tog slut och skolan började igen. Tisdagen blev en intensiv och produktiv dag, men absolut en av de roligaste!
Det började med att jag gled in till Kungsbacka stad runt 12 tiden, gick till banken och tog ut pengar/avslutade ett konto, införskaffade 1kg godis tillsammans med Pää, träffade pappa en snabbis, drog till Elektronen och jammade tillsammans med Philip där vi bl.a. repade in YAMD-låten Spin the Bottle. Kan nog bli fett nice tror jag.
Efter jammandet styrde jag sedan, med hjälp av Philip och Markus, upp tisdagskvällens UNF-aktivitet på Elektronen. Det var nämligen dags för vår skattjakt, där man genom ett gäng ledtrådar skulle hitta skatten; 1 kg godis.
Som sagt, jag fick lite hjälp med idéer till ledtrådar och sedan skrev och gömde jag ledtrådarna på sina platser. Varje ledtråd ledde till en ny plats, och därmed ledtråd. Tillslut kom man till skatten, men innan dess fick såklart alla deltagande UNF’are en extra ledtråd.

Jag, som självklart inte var med och tävlade, satt med världens leende när de alla kom igång. Snacka om tävlingsinstinkt! Alla sprang omkring som djuren i djungeln… Speciellt när de inte hittade nästa ledtråd. Fniss!
Under tiden satt jag som sagt mest och log för mig själv, men jag såg självklart även till att det inte blev något fuskande och passade på att sms’a lite med Linus. Fin pojke det dära ^^
Det slutade med att UNF’arna, tillsammans, hittade skatten. Dock fick de övriga deltagarna självklart ta del av kakan de också!

Efter ett tag fick vi även fint besök från Göteborg. Hilma från Gbg DS + kompis kom förbi, och jag måste säga att jag blev riktigt glatt överraskad! :) Synd att de missade skattjakten dock. Men, ingen fara på taket. Jag styrde upp andra saker för oss att göra. Vilket blev knuten, samurajen och slutligen charader. Charaderna blev en kamp mellan Gbg och Kungsbacka. Oj oj oj! Spännande, huh? Efter flera sudden deaths, som hela tiden resulterade i oavgjort, slutade det med att Gbg vann. Man måste ju låte besökarna vinna, eller vad säger ni? Linus höll inte med, taskmörten sa att vi var kassa. Men vet du vad Linus, det är inte målet som är det viktiga, det är resan ;D

Så ok. Tisdagen, det var den. Sammanfattat. Onsdag. Onsdagen spenderades mest med att göras iordning inför onsdagskvällens aktivitet; Drottning Blanka studentfesten.
Pää, Amalia och Emma kom hem till mig för att förbereda. Pää och Emma skulle, likt mig själv, till festen och Amalia var bara där för att agera stylist åt oss alla :) Hur bra som helst! Vi sminkade oss, valde kläder och Amalia fixade vårt hår. När vi väl var klara körde mamma in oss till Kungsbacka, där vi snart träffade resten av gänget från skolan som skulle dit. Dvs. vår egna klass + några lärare. Men, även om inte hela skolans studenter var där så blev det en redigt party kväll. Mycket dans, god mat, mycket skålande och allmänt röj. Man undvek kanske att sjunga med i snapsvisorna som innehöll alkohol, men resten av dem - då jäklar! Pää och jag drack förövrigt ett jättegott alkoholfritt vin som jag bett vår biträdande rektor fixa *stolt*. Vi trodde först att hon glömt bort det, men sedan kom hon och sa till oss att de fixat åt oss. SÅ snällt! :)

Resten av kvällen spenderades till störst del ute på dansgolvet. Folk blev trötta, men Pää och jag körde på det mesta av kvällen. Vad säger ni; Vi som dricker läsk och vatten, orkar dansa hela natten?
Med lite korta pauser här och där, röjdes det, som sagt, för fullt! Inte minst med lärarna – vilka moves!
Hur som helst. Det blev en av de roligaste kvällarna någonsin med klassen och det är inte ofta man känner en sådan samhörighet. Härligt.

Kvällen avslutades runt 01:00 snåret då Emma och jag sade hej då till alla och mötte hennes mamma utanför. Dags att åka ut till Veddige. Ja, eftersom festen slutade så pass sent och det dessutom var onsdag, kunde jag inte ta mig hem kollektivt. Därför sov jag istället hemma hos Emma i Veddige. Fett nice.
Vi låg och snackade ett tag, sådär som man gör, och sedan sov vi som stockar. Jag hade under kvällen förövrigt lyckats skaffa mig skavsår under armen, från klänningen. Klänningen hade bågar i sig och efter en helkväll av dans, slets huden upp. Fortfarande ont förövrigt – den du!

Dagen därpå var tanken att vi skulle kliva upp runt 9 tiden, men det slutade med att snoozknappen blev tryckt på x antal gånger och vi istället klev upp runt 11 tiden. Fick dock ett sms tidigt på morgonen från Jessica som berättade att Halland blivit ett utvecklingsdistrikt – UNDERBART! Precis vad vi behöver!
Anyhow. Vi gled upp, käkade en god frukost och väntade sedan in Andrén. Tanken var nämligen att vi skulle åka hem till mig i Onsala för att plugga religion. Meeeeeen, efter flera timmars väntan fick vi veta att Andrén inte pallade och vi fick själva åka ut till Onsala. Emma körde, gött.

Påväg hem till mig tog vi dock ett snabbt stopp på ICA för att införskaffa diverse snacks ect. inför kvällens aktivitet (återkommer till det senare) samt lite pluggpeppande åt oss själva i form av B&J’s. Yummie.
Vi pluggade i x antal timmar och sedan blev det dags för mig att plocka undan hemma, göra iordning mig och sedan ta emot några UNF’are. Det var nämligen folknykterhetsdagen, vilket vi i UNF Kungsbacka firade med en filmkväll at my place. Bjöd med en kille som heter Markus med.. förhoppningsvis en framtida medlem!
Det slutade med att vi tittade på 2 filmer, lekte lite lekar och hade det allmänt trevligt. Sista man åkte hem runt 12:30 snåret och Pää sov hos mig, as usual. Emma stannade förövrigt också, väldigt trevligt ^^

Ok, så fredag. På fredagen klev man upp hyfsat tidigt, kollade på True Blood tillsammans med Pää, packade, käkade frukost och allt däremellan. Sedan sade jag hej då till Pää, packade klart det sista och åkte sedan in till Kungsbacka. Ja, det var nämligen dags att åka till Nyköping på kurs. Och just ja! Innan jag glömmer! Som ni som känner mig vet, skall jag till hösten antagligen plugga i Nyköping, vilket betyder att jag måste hitta boende där. Jag hade mailat med någon som jag trodde var en kvinna och ville att jag skulle ringa ”henne”. I annonsen stod det ”söker singel tjej kvinna att dela lägenhet med” och jag antog att det var en heterosexuell kvinna som inte ville dela lägenhet med en man (namnen på personen lät väldigt ”kvinnligt”). Hur som helst. Jag samlar mig modet att ringa och svarar gör en mörk mansröst.

Det var nog ett av de värsta samtal jag haft i hela mitt liv. Denne 35 årige man sade om och om igen att det var viktigt att jag var singel, frågade hur gammal jag var och ville plocka upp mig i helgen. NEJ TACK.

Ok, så åter igen. Fredag. Jag tog pick och pack för att åka in till Kba, där jag i sin tur mötte Sigrid. Vi plockade ut biljetterna och påbörjade vår resa till Nyköping. Det blev en lång resa med många byten, vi fick sällskap av Rasmus och Anneli från Skaraborg och när vi väl anlände till Nyköping möttes vi upp av ytterligare UNF’are.

Ok. Just nu känner jag att jag är sjuuuuukt hungrig, så jag ska försöka fatta mig så kort som möjligt om Nyköping.
Vid första anblick tyckte jag inte alls om staden, och jämförde den med ett industriområde. Vi kom bort till lokalen, mötte resten av gänget, lämnade våra saker och kursen var sedan igång. Hela helgen blev full av diverse kurser (jag läste en internationell sådan), aktiviteter och skoj – precis som det ska vara. Jag fick även lära känna en hel del nya människor, däribland Patric från Gävle och en massa andra UNF’are från norrland. Nice.
Lördagen var helt klart höjdpunkten på  hela helgen. Det var sommarväder, vi gick runt i staden, jag var taggad till max och sa att Nyköping är finare än Sthlm, vi badade fötterna, hade en massa roliga diskussioner och ja, hade det allmänt gött. Det mest intressanta passet på hela helgen tyckte jag lätt var Nicklas värvarpass samt Anjas pass om Fake Free. Även om man redan hört/kan det mesta är det alltid kul att se bra föreläsate in action - så att säga.

Sammanfattat: En pepp helg, med pepp människor, med lärorika pass och dessutom en fin stad. Jag var orolig för vad jag skulle tycka om staden, men jag gillar den skarpt. Nyköping ligger numer precis under Sthlm, före Gbg!

Ok. Så i söndags åkte vi hallänningar, marcus från skåne och Nicklas hem lite senare och passade därmed på att ta det lugnt samt kolla in min framtida skola. Mer centralt kunde den inte ligga – wonderful.
Resan hem var inte alls lika seg som resan dit och det var riktigt roligt att ha lite sällskap av Jessica samt Nicklas. Även om det var hemskt att se dem säga hej då. I mitt huvud spelades det sorglig musik och jag hade lite av ett ”the notebook” moment. *sigh*
Jag antar att resan hem var lite góare eftersom jag sov den största delen av tiden, galet skönt.

Ok. Nu dags för denna veckan. Vad har hänt denna veckan? Well… Denna veckan kallas av många för vecka 20, men jag skulle även vilja kalla den för helvetesveckan.

Måndag – Plugg, projektarbetsredovisning (som gick bra, mvg) och DS-möte i Vbg (blev lite värvning också). Pää sover hos mig. Kommer hem kl. 23:00.
Tisdag – Kliver upp, åker till Åsa och pluggar religion hos Andrén med henne pch Emma, åker till Kungsbacka, jobbar i caféet på Elektronen, har msn-möte med Pää och Jocke angående tågluff (sobertrip) och mailar diverse personer angående framtida UNF aktiviteter. Kommer hem kl. 22:30.

Och nu, idag, onsdag. Well. Jag gled upp imorse, gjorde iordning mig och skyndade sedan iväg till skolan. Tanken var egentligen att jag idag skulle på ett UNFmöte i Falkenberg idag, men pga. brist av energi samt alldeles för mkt plugg att göra blev jag tvungen att hoppa över. Väl i skolan går jag på en engelskalektion som slutade ganska snabbt (eftersom man är klar med kursen) och sedan gjorde Emma, Andrén och jag det sista med vår religionsredovisning. STRESS.
När det väl var dags att redovisa var vi nervösa, men det gick bra. Vi körde på, jag hade med mig keps och hoodie för att kunna spela Zak och ja, det rullade på. Vi skulle egentligen prata i ca 15min, men det blev 45min. Och just ja, för er som undrar så höll vi en redovisning om mormoner. Anledningen till att jag skulle ”spela” Zak, var för att vi intervjuat honom via fb och sedan ”spelade upp” intervjun inför klassen. Detta för att de skulle få en lite mer ”soft” insyn. Tackar och bockar för detta, Zak!

Hur som helst. Vi frågade henne efter lektionen vad vi fick för betyg och det blev ett MVG – SCORE!
Efter plugget ville jag verkligen inte åka hem, vilket resulterade i att jag tog beslutet att joina Andrén och Emma på Kungsmässan. Dock ändrades planerna ganska snart när jag kom på att jag var tvungen att lämna ett kvitto till Pää… SÅÅÅÅ, jag gled bort till stationen, väntade på Pää, fick sällskap av Philip som skulle in och lira på Sticky, sa hej då till Pää, snackade lite med Philip, tåg beslutet att åka hem och ja, här sitter jag.

Imorgon har jag en redovisning för ett arbete i NkB, som jag inte ens börjat på, och på fredag skall friggeboden vara helt klar. Suck. Denna stress. Till helgen blir det ännu mer aktiviteter a.k.a. fester.

Och just det ja! Vad mer har hänt sedan sist? Well, jag har fått köpt en balklänning, skor och en kavaj. Balklänningen är väldigt enkel, men jag älskar den. Shiffong, hellång och mönstrad. Ni får se bilder efter balen. Igår fick jag även skickat mail till ordförande för IOGT-NTO i Nyköping angående boende, vilket jag fick svar på idag. Hon skulle hjälpa mig och se vad hon kunde göra. Dels hade de fastigheter och dels skulle hon kolla med sina medlemmar – wonderful.

Nä. Nu ska jag sluta blogga, prata lite mer med Linus (som blir så glad varje gång jag nämner honom i bloggen, men jag prata ju trots allt ganska mycket med snubben), käka lite mat och sedan sätta igång med naturkunskapen. And oh, titta på True Blood! Ett måste!

Nedan måste ni btw checka videobloggen som Adelaide gjort för turnén jag joinade på. LADY-touren med dem och YAMD. LOVE IT! Som jag längtat efter att få se den där dansen igen! Kolla in den eller dö!

CIAO! SIGNING OFF! LATERRRRRRRRRRRRRRR!

Tralala, vilken fin helg man haft.

Fredagen började med att man slet upp sig själv ur sängen, packade, käkade lite frukost och gled in till plugget, bärandes på x antal väskor. Väl i plugget satte vi igång direkt med att jobba i AutoCAD med våra friggebodar. Jag satte in en massa kameravinklar, diverse material och snart är det dags för mig att fixa det sista.
Fick ett infall att fråga mattants-Johan om jag kunde få med mig en matlåda till fredagens resa, och visst kunde jag det. Johan, bästa bambatanten någonsin! haha!

Efter några timmars jobb i AutoCAD, en redovisning och mottagning av min vackra lilla matsäck, traskade jag bort till Kungsbacka station, där jag, för att kunna få tag på bestick, blev tvungen att köpa en dricka. Aja. Snart träffade jag även resten av gänget som skulle åka tillsammans med mig till Kalmar; Amalia, Evelina och Sigrid.
Jag delade ut deras tågbiljetter, sedan hoppade vi på pendeln in till Gbg. Väl i Gbg gick vi bort till tåget direkt och satte oss på en passande plats. Dock fanns det ingen obokad plats, vilket orsakade att vi blev tvungna till flytta på oss x antal gånger. Men det var bara att le!

Efter ett tag fick vi även sällskap av Jolin och efter ytterligare några mil även Jessica och Johanna. Under resans gång föredrev vi tid genom att sova, käka, lyssna på musik, läsa, flumma och vara allmänt konstiga. En vanlig dag på jobbet helt enkelt. Dock var det nog den segaste tågresan på länge.

Väl framme i Kalmar möttes vi upp av några kalmariter, för att sedan skynda oss bort till stället där fullt ös skulle vara. Och oj, vilken syn vi möttes av! Jag trodde inte alls att det skulle vara så pass stort som det var. Det fanns allt från bungyjump till band som spelade. Hoppborgar, sumodräkter, mekanisk tjur, SWATlajv – ALLT man kan tänka sig! Väl på plats fick vi varsin tröja, lämnade våra saker och rekade lite. Det blev inte så att vi hade en specifik arbetsuppgift, utan istället gick vi runt lite hipp som happ, hoppade in om det behövdes eller gjorde det vi blev tillsagda om.

Kvällen var hur lyckad som helst och det var skitkul att träffa en massa UNF’are. Ja, kvällen var allmänt party och vi kan lätt säga att UNF ägde stället! Vi dansade som svin, var mest peppade på hela stället, skötte de grymmaste grejerna (Pää och jag skötte bl.a. sumobrottardräkter) och alla var på topphumör! Det blev galet varmt, man blev galet trött av allt dansande och lyftande av sumobrottare, men det var det värt. Att röja gärnet med Jolin, Pää, Johanna och Jessica på dansgolvet var kvällens höjdpunkt. Inga andra dansade, men inte brydde vi oss om det…

Brandlarmet gick dock under kvällen, men det blev mer en intressant tvist på det hela. Kanske någon unge som tjuvrökt inne på toan, vem vet? 

Efter kvällens slut var det dags att plocka undan, men till en början satt några av oss mest ner och sjöng. Eller ah, jag sjöng, de andra önskade låtar och lyssnade. Fett mysigt. Jag var på ett sådant där gott/trött sånghumör. Det kanske låter konsigt, men det är ett ganska skönt tillstånd. Dock satte vi i Halland snart igång med att bära iväg en väldans massa väggar till entrén, och vilken fart det blev på oss! Cred, goddammit! Ge oss cred! haha
Sen, well. Sen blev det mest flumm á la kasta godis, gapskratt, driva med småland, prata med Mario (Samuel Somo) och ha allmänt kul. Detta innan vi började röra oss bort mot gamla stan (eller vad det nu hette?) där vi skulle sova. Och nu, ja nu snackar vi inte om kl. 23:00 här inte, utan snarare 02:30. Jag var trött, svinigt trött.

Hur som helst. Efter lite snack, bäddande och inväntande på resten av gänget blev det dags att sova. Speciellt för min del. Jag skulle ju trots allt upp tidigt morgonen därpå. Jag sov förövrigt tillsammans med Pää i en tältsäng. Det låter trångt, men det var rött gött.

Lördag. Min mobil ringer kl. 7 och jag glider försiktigt upp ur tältsängen för att ta mig en dusch, göra iordning mig och packa ner mina grejer. Kl. 08:45 säger jag hej då till de UNF’arna som var vakna och skyndar mig iväg bort till Kalmar station. Jag hittade inte riktigt, men som tur var fanns det en fin gammal småländsk tant som kunde visa mig vägen. Hon påminnde mig om någon som lika gärna skulle kunna vara med i Emil i Lönneberga. Hur som helst, väl framme hoppar jag på tåget och sitter sedan kvar där ett bra tag. Jag försökte sova, men mina försök misslyckades ganska rejält pga. alla byten jag blev tvungen att ta. Jag åkte Kalmar–>Alvesta–>Mjölby–>Örebro.  I Mjölby fick jag dock, överraskande dog, sällskap av några girlz man inte träffar varje dag; Felicia, Lina och deras bandmate Amanda. Fett nice. Skönt med lite sällskap.

Vi flummade på, snackade och fick upp partystämningen rejält. Tills den sura konduktören kom och klagade. Usch. Allt vi gjorde var att sjunga lite och skratta gott, trökmöns.

Nu somnar jag snart, jag vet inte om jag orkar skriva mer. Igår natt (natten mellan söndag-måndag) sov jag 2h. Men jag ska försöka sammanfatta helgen. I lördags kom jag till Örebro, där jag med hjälp av Beddiz lyckades hitta bort till stället där Bring The Noise festivalen skulle vara. Kvällen präglades sedan av bra musik, gött röj, vilsenhet, värme, chill och lite förvirring. Men jag gillade det. Synd bara att man blev tvungen att dra vid halv 9 tiden, för att hinna med det sista tåget till Sthlm.
På vägen mellan Örebro och Sthlm snackade jag mkt i telefon, bl.a. med Jocke och Pää. Fett nice. Jag drog min idé genom jocke med att tågluffa och göra något form av utbyte med andra nykterhetsorganisationer, alltså kanske göra en grej av det med UNF? Han gillade idén. Nu gäller det bara att finslipa på hur man ska kunna genomföra den.

Med Pää satt vi och beklagade oss över att Kalmar inte polisanmäler de butiker som säljer ut när de har ölköpskontroller. Vad är då meningen med att göra dem? För att göra skillnad måste vi göra skillnad för butikerna, att säga till dem att de gjort fel kan vem som helst göra och har ingen vidare effekt. Morr.
Väl framme i Sthlm köpte jag mig ett SL kort och tog mig sedan bort till Sandsborg och Amanda. Det tog ett tag tills jag hittade nyckeln, men med hjälp av Amanda via telefon hittade jag den tillslut. Jag tror aldrig jag varit så lycklig över att komma ”hem”. Så skönt. Det första jag gjorde var att kasta av mig alla väskor, tvätta av mig sminket och sätta mig vid datorn. Efter en stund av att ha varit social stängde jag ner msn, facebook ect och tog istället fram USB-minnet med 4 säsonger av HIMYM som jag fick av Philip. Nice. Jag orkade kolla på 1 ½ avsnitt, sedan däckade jag.

Morgonen därpå vaknade jag av att min mobilklocka ringde kl. 10, men självklart stängde jag av den. Nästa gång jag vaknade var av att Amanda ringde, detta runt 13:30 tiden. heh. Ok, jag erkänner. Jag är en sömntuta, men i mitt försvar var det galet gött. Jag klev upp, låste upp dörren åt Amanda och gick sedan för att lägga mig igen. Dock blev min sömn inte långvarig eftersom jag fick sms av skåningen Challe som hade lite frågor angående söndagskvällen. Sen, efter ett tag, kom även Amanda hem.

Ok. Så söndagen. Well. Det slutade med att mina kära vän Oskar sa att han skulle möta upp mig vid t-banan kl. 15, vilket resulterade i att jag blev tvungen att duscha/göra iordning mig illa kvickt. Men, jag hann. Allt pga. Oskar blev sen, underbart. När vi väl sågs tänkte vi ta oss in till stan, men pga. signalfel blev det en väldans omväg med en väldans massa byten. Dock gjorde det inte mig någonting. Jag fick dessutom träffa ytterligare några av Oskars sköna polare, varav en av dem faktiskt visste vars Kungsbacka ligger. Han var från Härryda och hade jobbat i Kba. I like. Hur som helst. Det slutade med att vi sade hej då till Oskars kompisar när vi var i Skanstull och väntade in Mathias som var påväg. När Mathias väl kom drog vi en random runda på stan i diverse, underligt nog, inredningsbutiker. Inte mig emot dock. Vi avslutade hänget med att dra världens godaste käk; sushibuffé inkl. glass. Hur mycket man ville av båda tingen. nomnomnom. Jag käkade en massa sushi och avslutade med några kulor glass w/ browniebitar, chokladsås och strössel. Nyttigt, nej? Gott, ja!

Efter en lång lunch/middag/frukost, ja whatever vi ville kalla det, skildes vi åt och jag började röra mig bort mot 44an. Alltså Kafé44. Med hjälp av en hel del, ja, en jäkla massa guidening av Linn via telefon lyckades jag hitta dit och kvällen blev gyllene. Nice häng, nice folk, nice lokal, nice musik och gött röj? Kan det bli bättre? Ja, det kunde det faktiskt för ljudet var KASST. Men annars (Y).

Fick förövrigt veta idag att tummen upp på teckenspråk betyder sex eller ”vill du ligga?”. Någon som kan intyga mig om detta? Jag är skeptisk…

Hur som helst. Efter kvällens slut, då man sagt hej då till alla, traskade Amanda, Challe och jag bort till Slussen för att ta oss hemåt. Dock blev det en avstickare på götgatan för att införskaffa lite käk. För min del blev det en fralla och en påse chips. Fyfan. Efter ett tag kom vi på tunnelbanan vid medborgarplatsen och snart skildes Amanda och jag oss från Challe. Som det förövrigt var sjukt kul att se efter en evighet! Fett skön brud.
Hur som helst. Väl hemma hos Amanda drog vi lite egen ”efterfest” med musik, facebookande och HIMYM avsnitt. Yummie. Runt 2 insåg jag att det var dags att sova eftersom jag skulle upp kl. 4 dagen därpå (idag, måndag).

Ok, så denna morgon ringde mobilen kl. 4. Självklart stänger jag av skiten lite väl snabbt, fan. Jag försov mig och vaknade kl. 04:55 – 5 minuter innan jag skulle gå till t-banan. Panik. Jag hoppade upp sängen, efter x antal svordomar, klädde på mig, slängde ner det sista i väskan, sade hej då/tackade amanda och skyndade iväg till t-banan. Jag hann precis – PUH! Sen, well. Jag kom till centralen, väntade på mitt tåg och hoppade sedan på det. x2000, galet skönt. Det avgick kl. 06:00 och jag var framme i Gbg runt 08:45. Kvällen därpå hade jag även fått ett uppdrag av Linus att väcka honom kl. 6 på morgonen. Det började som ett skämt, men visade sig att han var seriös. Så visst, det gjorde jag också. Han ville väckas av en random låt och fick ”Godmorgon, godmorgon – välkommen till frukostklubben” ect ect ect. Han blev nöjd, tror jag iallafall. Resten av resan var ganska lame. Jag var utmattad, men inte kunde jag sova. Jag satte musiken i öronen och så förblev jag hela resan.

Väl framme i Gbg köpte jag mig en frukost i form av en chailatte, väntade på pendeln och tog mig senare in till Kungsbacka. Jag älskar hur jag time’at så att jag skulle hinna till skolan. Sen, well. Dagens skoldag var mycket intressant. Musiklektionen var fett värd då Amanda och jag blev klara med själva strukturen av vår låt. Härligt. Dock fick jag mig av enhyvling av musikkamraterna pga. min dialekt. Den var något av sthlm’ska hållet. Men efter en lång stund av att ha lyssnat på deras pladder var jag snart tillbaka till min egen dialekt.

Mattelektionen gick inge vidare. Jag spenderade den största delen av lektionen med att skratta åt ingenting vettigt. Bl.a. att mitt år är rött, att Jennie är hes, att Emma tryckte fel på miniräknaren, att jag själv gjorde en min som jag inte ens kunde se, att victoria suckade eller att ellen tittade på mig. ALLT var roligt och jag kunde inte sluta skratta. 6 tal fick jag räknat, inte mkt. Min lärare Ellen, ja hon sa det bäst ”Bella, du får inte så mycket gjort, men det är ju toppen att du har roligt iallafall!”

Efter matten var det dags för engelska där vi kollade klart på filmen ”den siste samurajen”. Sedan gick Pää och jag bort till Kungsmässan. Hon skulle köpa concealer och jag skulle hitta en present till lillebrorsan som fyller 18 på fredag, samt fördriva tid fram tills dess att mamma skulle komma. Det slutade med att jag fick köpt presenten och sedan väntade i ca 1h. Jag hade inget bättre för mig och orkade inget annat. Fick sms’at lite, ungefär så mycket orkade jag med.

Nu, ja nu sitter jag hemma i min säng. Det var så skönt att komma hem och sätta sig i sängen. Borta bra, men hemma bäst. Nu ska jag strax sova. Imorgon är jag ledig, men ska antagligen jobba lite med turné för Mayrace och plugga, för att på kvällen åka in till Kungsbacka och jobba på Elektronen. Nice. Denna kväll har förövrigt Linus och jag taggat som galningar inför Siesta genom att lyssna på Bob Hund. Dagens låt blir därmed Bob Hund – Tralala Lilla Molntuss, Kom Hit Ska Du Få En Puss.

Och just ja. Idag fick Pää och jag veta att vi kanske skulle få åka till Bryssel med UNF Halland/Skåne, men tyvärr kommer detta skjutas upp till hösten istället pga. brist på intresse m.m. Fett synd. Aja, en annan gång helt enkelt! :)

Som sagt, nu ska jag strax sova. Ska bara vara social en liten stund till.

CIAO! SIGNING OFF! LATERRRRRRRRRRRRRRRR!

Idag har varit en minst sagt bipolär dag. Jag har skiftat mellan världens lyckorus och depression. Usch.

Hur som helst. Igår var en uppbokad dag. Först spenderade jag majoriteten av dagen i skolan, sedan mötte jag Philip för en fika och sedan bar det av mot Varberg. Skolan var som vanligt och fikan med Philip var fett nice. Skrattade gott och åt gott, som det ska vara. Älskar våra sköna metaforer och att jag fick ge honom raggningstips, jag??
Efter fikan traskade jag bort till stationen där jag fördrev tid genom att sms’a med Linus, innan Pää kom haltandes. Sedan var det bara för oss att hoppa på tåget för att åka till Varberg. Det var nämligen dags för DS möte med UNF. Sweet. På tåget hittade vi oss en liten lekkamrat, som tyckte det var roligt att kolla på oss. Söt liten flicka var det allt! Hon slutade gråta när vi grimaserade mot henne – VICTORY.

Väl framme i vbg möttes vi upp av Jessica och Fredrik, traskade bort till lokalen och togs där emot av Roberth, Johanna och Emelie. Det vankades mat, vilket var uppskattat. Efter gott käk med tacos och lagom diverse, random flumm var det dags för lite mer seriösa frågor. Mötet öppnades och vi diskuterade hej vilt om de olika punkterna. Vi är ambitiösa. Det slutade med att vi hade ett okomplett möte på ca 4h eftersom vårt sista tåg hem skulle gå. Mötet ajournerades och vi gick i rask takt bort till stationen för att hinna med tåget. Och när jag säger ”vi”, menar jag Pää, jag och Jolin. Det blev stressigt men vi hann som tur med tåget. Under resan diskuterade vi allt och inget, likt äkta UNF’are, fram tills att Pää och jag skulle av i Kungsbacka. Vi sa hej då till Jolin och satte oss på stationen för att vänta på bussen som gick 45 minuter senare. Nice. Är så glad över att det finns musik.

Väl hemma fastnade vi (jag) en stund framför datorn, lyssnade på Johnossi’s nya skiva och snackade med folk, innan det blev dags att sussa. Sedan sov man som en stock…

Dagen idag började med att Pää petade på mig runt 9 tiden och gav mig min ringande mobil. Alarmklockan. Sedan snoozades det fram tills kl. 10, vi klev upp och innan vi visste ordet av var det dags att skynda till bussen. Det regnade ute, men det gjorde inte särskilt mycket med det goda sällskapet.

Väl framme i plugget umgicks vi lite med de andra uppe i sysalen, innan vi båda gick på lektion. Hon skulle sy och jag skulle måla hos Meya. Det var här som jag började bli lite smått deppig. Jag har i flera dagar försökt organisera min helg, men då människor vart kassa på att svara på sms ect. hade jag absolut ingen aning om vars jag ska ta vägen efter festivalen i örebro. Jag försökte desperat få tag på någon som kan hjälpa mig med transport örebro->sthlm, eftersom jag ska träffa kompisar där på söndag. Jag tappade lusten, folk var opepp och allt kändes skit. Jag är den typen som behöver planera och strukturera upp min vardag, annars blir jag stressad och mår dåligt. Min almenacka är min bästa vän. Det som inte står där, existerar inte.

Hur som helst. Meya var tvungen att sticka tidigare eftersom hans son blivit sjuk och vi fick sluta tidigare. Dock skulle jag vara med Pää, vilket gjorde att jag istället gick upp till sysalen och satte mig där för att trakassera de övriga eleverna. Nice. Jag var sådär lagom random också, I love.

Efter att Pää slutat gick vi bort till stationen, jag köpte en tågbiljett Sthlm-Kba för måndag och vi tog pendeln in till Gbg. Väl inne i Gbg tog vi oss ut till Pää där vi gick ut på promenad med vovven Gosh. Jag snackade med Linus i telefon också, Pää tyckte nämligen inte det var OK att jag gick så långsamt när jag sms’ade.

När vi väl kom tillbaka efter promenaden styrde vi upp lite käk i form av wraps med diverse gojs i. Fett gott. Sedan tog vi pick och pack, satte oss i bilen och åkte, tillsammans med Pää’s mamma, ut till Wendelsberg. Det var dags för en liten rundtur.
Väl framme lyckades vi leta oss fram till rätt byggnad, med hjälp av Arne på telefon, och möttes snart av bland det vackraste jag sett byggnadsvis. Arne visade oss runt i alla av Wendelsbergs vrår; allt från källaren, hörsalen och parken utanför. Fantastiskt. Byggnaden påminnde mig om tjolöholms slott och jag riktigt kände hur jag blev alldeles varm och lycklig i kroppen av miljön. En sådan plats! Bara alla målningar, all känsla bakom arkitekturen. Så vackert att jag inte kunde sluta ge. Inte minst omgivningarna med den vackra parken, som vi faktiskt tog oss en promenad i.
Vi fick träffat lite bekanta UNF’are också, bl.a. Kim, Sanna, Rebecka. Trevligt trevligt. Sedan träffade vi ju såklart Arne, som var vår eminenta guide denna dag.

Efter x antal timmar på Wendelsberg sade vi hej då, åkte in till stan igen och jag droppades av på stationen. Väl på stationen traskade jag bort till pendeln mot Kungsbacka, som jag hann med precis. Gött. Dock blev jag tvungen att i Kungsbacka vänta i 45 minuter på bussen hem. Det gjorde dock inte särskilt mycket eftersom jag stötte på en bekant som jag inte träffat på länge. Mkt att prata om.

Sen, well. Jag satte mig på bussen, underhölls av Linus ( än en gång), klev av bussen (pratade i telefon med Linus) och kom hem. Svinkallt var det förövrigt ute och man kunde se hur ljuset från min ficklampa skakade i takt med mina tänder. Disigt, mörkt och kallt. Härlig kombination. Väl hemma ropades jag upp till mamma och Tosse som uppmanade mig att söka till Wendelsberg. En massa snack om framtiden och karriär. Jag får se. Jag ska söka men får se om jag väljer Projektbildaren eller utbildningen i Nyköping. Nyköping är min dröm, men wendelsberg såg inte illa ut alltså.

Nä. Nu ska jag sova. Egentligen var tanken att jag skulle ha packat inför helgen nu, men det blev att man pratade med folk istället. Jag är så pass van vid att packa vid det här slaget att jag kan göra det på ett kick. Förövrigt har jag tagit ett beslut att om jag inte lyckas hitta några att åka med från Örebro till Sthlm, efter festivalen på lördag, tar jag det senaste tåget till Sthlm. Sova ska jag göra hemma hos UNF’aren Amanda (tack för det) och på söndag ska jag chilla med Oskar. Inte träffat snubben på evigheter och saknar honom skarpt! Lätt en av de bästa vännerna inom rörelsen.

Hur som helst. Ska sova. Håll tummarna för att jag inte försover mig imorgon och hinner packa. Imorgon: Kalmar! (Valborg – Fullt Ös – UNF) GO!

CIAO! SIGNING OFF! LATERRRRRRRRRRRRRR!